När vi ska åka på julmarknad..

Då är vi lite sena förstås.

Och så letar vi en sko.

Sen bråkar barnen i hallen.

Och vi hinner inte ut före maken.

Och när han ska klä på sig då är det nåde den som står i vägen. Nåde den som har klivit på hans skosnören eller gömt hans nycklar. Nåde alla oss.

Pojken hinner ut. Flickan står vid dörren och gråter. Lillan bara är.

Och allt är slut igen. Och jag ska dra igen. Och han ska minsann åka och köpa skruv istället.

Så stormar han ut och ber pojken välja om han ska med eller stanna hemma med oss. Pojken bara pekar på pappa. Och sätter sig i bilen. Flickan springer efter med tårarna sprutande. Och jag får gå efter och bära in henne.

Så står jag där i hallen. Och jag vet att han inte åker, att han förväntar sig att vi snart kommer ut ändå.

För min egen del så vill jag bara skrika. Skrika att jag åker ingenstans med en som behandlar oss på det där jävla sättet. Men flickan där på dörrmattan, hon är förkrossad för att hon inte skulle få åka med. Och pojken som redan sitter där i bilen, han är ensam och gråter säkert inombords ändå.

Så hittar vi skon, torkar tårarna och går ut.

I bilen stryker jag min pojkes kind.

Och då drar han ner mössan över ögonen.

Fredagstema-advent

Min Gud är det inte fredag igen..!?

Jag som lovade komma ihåg det den här gången...

Men inget har jag förberett, inget endaste litet kort att hala fram ur tröjärmen.

Advent skulle det handlat om och advent blir det ju snart oavsett.

Oavsett vad jag skriver.

Oavsett om vi fått upp några julprydnader eller ej.

Oavsett om man överhuvudtaget håller ihop.

Håller ihop det gör jag. Till och med tummen fast den gick av.

Julprydnaderna är det sämre med. Fast jag vet ungefär var de är någonstans.

Alltid något.

Hittade en bild till slut. Pojken har bakat sig själv och sina systrar, varav den ena med långt hår.

Två röster i natten

Vi ligger tunga i becksvart mörker med en snusande ettåring mellan oss.

Han vill prata om sitt jobb och mina karriärval, om sin syster och om företaget.

Jag frågar om han vill leva med mig och han vet inte.

Han bollar frågan tillbaka och jag svarar att jag vet inte heller.

Jag säger att det känns som att jag har lång väg att gå för att kunna förlåta honom... samtidigt som han vägrar erkänna att det finns något att förlåta...

Fortsätter med att barnen förtjänar lyckliga föräldrar och om vi inte kan hitta ett sätt att vara lyckliga tilllsammans så måste vi ge upp för deras skull.

Han säger jamen dåså.. ta över lånen så får du allt du vill ha och ensam vårdnad så du kan flytta vart du vill..

Jamen är det det du vill frågar jag.. och får inget svar.

Jag hör mig själv säga att jag är beredd att fortsätta för att se om vi kan hitta tillbaka till varandra... men då måste kränkningarna upphöra.. att barnen ska inte behöva höra såna hemska saker..

Sen är det tyst väldigt länge...

Och jag inser att han sover.

Jullista

Lånat den här av Pysen..
• Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton? Nej. Har gjort det förr men det var innan jag fick barn.
• Bakar du något till jul? Vad? Lussekatter till lucia, men det blir bara en gång sen bakar svärmor resten.
• Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin? Med russin ska det vara, men inte i degen.
• Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt? Både och. Gjorde mkt gott förr, mozartkulor och tryfflar och sånt men det var då... måste ha skumtomtar!
• Knäck eller ischoklad? Knäck.
• Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut? Röd i metall.
• Som fönsterprydnad stjärna eller elljusstake? Både och, men inte i samma fönster..
• Vill du ha julkort med brevbäraren eller som e-post? SNIGELPOST
• Vilka färger har ni till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå?…eller vad? Rött. Samma röda året om.
• När julpyntar du hemma? Första advent!!
• Har varje julprydnad sin bestämda plats år ut och år in? Å nej.
• Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen? Allt som barnen har gjort på dagis. Röda kulor och en gammal ängel som var fasters.
• Har du ett färgtema i granen? Nej. Inte sedan barnen började ta hem diverse dagiskreationer.
• Levande gran eller plastgran? LEVANDE. Kungsgran. Stor.
• Hur ser din julfrukost ut? Lussekatter och julmust framför TVn.
• Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv. ? Inget måste.
• Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord? Köpt om någon alls.
• Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den? Blossa.
• Vad brukar ni ha i glöggen? Mandel och russin.
• Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul? Satsumas. Inte samma sak med clementiner.
• Vilken är din favoritjulskiva? Mammas.
• Vilken är din favoritjullåt? Last christmas...
• Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste? Måste ha äppelmos till skinkan.. men det förutsätter ju skinka också..
• Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet? Inte en enda.
• Föredrar du vörtbröd med russin eller utan? Utan.
• Risgrynsgröt eller Ris à la malta? Risgrynsgröt.
• Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet? Inte.
• Dricker du julmust eller mumma till julbordet? Julmust!
• Vilket är ditt bästa julrecept som du har fått av din mamma eller svärmor? Pappa lagar mesta maten.. har inga speciella recept faktiskt.
• Tittar du varje år på Kalle´s julafton? Jag försöker.
• Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalle´s julafton? Lady och Lufsen.
• Har du sett Karl-Bertil Jonsson´s jul? Såklart, den är ju bäst.
• Har ni tomte hemma? Ja vi försöker..
• Köper du julklappar till många? 12.
• Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen? Alla. Med rim.
• Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv? Roligare att slå in själv.
• Färgglatt eller enfärgat julklappspapper? Både och.
• Roligast att få i sin julklapp? Överraskningar!
• Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år? En fröjdefull jul.

Fredagstemat som glömdes bort

Inte haft en tanke på det.

Fast jag borde förstås ha fotat skylten vid akutmottagningen.

Eller till röntgen eller nåt.

Men jag får försöka komma ihåg fredagen nästa vecka.

Och ge fan i att stympa mig själv.

Tummetottbrott

Okej. Ta ett ögonblick och begrunda det här.

Hur man kan smälla igen en bildörr med armbågen. Och lyckas få samma hands tumme i kläm i just nämnda dörr.. som stängdes hårt.

Lite av en bedrift, va?!

Sensmoral: man ska alltid tvätta håret och sminka sig, lägga i den där kisstvätten och fylla diskmaskinen innan man åker till dagis.

Alltid.

För man vet aldrig när man kan hamna på akuten.

Och högerhanden plötsligt är obrukbar.

Aj.

Den andra versionen

Enligt maken så är jag fruktansvärt egoistisk.

Jag har utnyttjat honom maximalt för att få allt jag vill ha och nu önskar jag livet ur honom.

Jag har låtit honom bokstavligt talat jobba ihjäl sig utan att vara beredd att offra något själv.

Jag lyfter inte ett finger här hemma annat än det absolut nödvändigaste.

Jag har lärt barnen att de inte behöver lyssna på sin pappa.

Jag har gjort huset till mitt och barnens, här finns ingen plats för honom och hans saker och han känner sig inte välkommen hit.

Jag ljuger systematiskt för honom.

Och nu väntar jag bara på att det ska bli rätt tillfälle för mig att lämna honom.

Hmm.

Nunne

Hon kallade mig så.

Min första stora kärlek.

Den lilla tjejen som jag alltid hade all tid i världen för.

Lilla I.

Jag var allt som hennes mamma inte alltid orkade, hann eller kunde vara. Jag läste hur många böcker som helst. Lekte tills leken tog slut och jag var den som köpte hennes allra första rosa Nike.

Sen tog förhållandet med hennes morbror slut och jag flyttade söderut. Mitt eget liv tog över. Jag lämnade henne. För det är det ju den vuxne som gör i ett sånt här fall. Jag minns inte vad det var som gjorde att jag slutade skicka födelsedagskort den där dagen i maj till exempel.

Men inget hade ju hon gjort för att förtjäna det.

Jag ser henne nu på facebook som den kvinna hon blivit. Så otroligt vacker. Och när hon skriver att hon visst minns och ofta tänkt på mig så skäms jag och jag gråter. Skäms för att jag försvann. Gråter för att jag inser hur mycket min egen dotter kommer att minnas. Hon som inte på långa vägar har fått så mycket av min tid och kärlek som lilla I fick. Hon som får nöja sig med smulorna efter storebror och lillasyster. Hon som jag ofta är hård och sträng mot och dessutom har en periodvis mycket elak pappa.

Och hon, hon har ingen Nunne som finns där bara för henne.

Fredagstema-Underifrån

Idag denna fredag den 13e blir det bara en liten hälsning här underifrån.

Tyvärr får jag säga för temat hade annars passat mig mycket bra.

Men idag är det som det är och det är inte bra.

Sänder en tanke till alla de som kämpar i underläge genom livet.

Som kanske aldrig når upp till ytan.

Och trampar vidare.

I väntrummet

"Det var som att få en spiiik i armen!"

"Jag skrek!"

Väntande mammor tittar mindre tacksamt på mig.

Men nu är det gjort.

Imorgon är en annan dag

Dagisledig torsdag. Yippie.

Vi ska vaccinera oss och pojken har deklarerat att han tänker vägra följa med.

Maken kommer hem. Sent.

Vet inte vad jag känner inför det riktigt. Vi har knappt hörts av de här dagarna.

Men jag får väl iallafall vänta uppe och säga hej..

På råttfronten

Intet nytt.

Har numer en elektronisk avskräckare.

Med ultraljud.

Som skickar elektromagnetiska pulser i elledningarna.

Coolt.

Man för min mus

Å fy fan.

Nu har vi råttor i huset också!

Eller möss då. I väggarna åtminstone. Små, söta skogsmöss som fryser.

Men jag föreställer mig snarare de där bisamråttorna man kunde se i diket vid gräsplanen där pappa spelade korpfotboll och man väntat åtskilliga timmar.

Monster.

Det var spöktimmen och jag hade precís lagt mig bredvid två av barnen när det rasslade till under sängen. Eller i taket. Eller i väggen. Omöjligt att säga men nära var det. Jag hatar verkligen det där äckliga ljudet. Ljudet av vassa små klor på fötter som springer så snabbt att de liksom fladdrar smattrande över det hårda underlaget. Parketten, reglarna eller innertaket?

Jag blir stel som en pinne och paniken stiger alltmedan jag försöker svälja hjärtat igen. Hur mycket jag än försöker så går det inte att förtränga att det springer något väldigt nära mig. Fram och tillbaka.

Jag önskar mig en karl. Så jävla typiskt att han rest bort just idag. Jag vill med en kvinnas självklara rätt kunna friskriva mig från all inblandning i sånt här. För det får man väl?! Fattar inte hur jag någonsin kunnat fundera på att försöka bo kvar i huset på egen hand. Vill överhuvudtaget inte bo i hus!

Men nu är det ju bara jag här. Jag måste skärpa till mig. Balanserar på sängramen så att jag når in i garderoben och får tag i ett par strumpor. För på mina fötter springer det då ingen!

Sen står jag där som klippt ur en seriestrip medan natten segar sig fram. Beväpnad med en mopp och en hink som jag på något underligt sätt tänker att jag kanske skulle kunna kasta över och därmed fånga det lilla monstret. Går mellan rummen och stampar så hårt så att parketten bågnar. Tycker att det låter överallt. Men jag ser inget, inga lortar och inga små spår i dammet som turligt nog ligger kvar tjockt under sängarna. Bra tänkt där!

Till slut är det ju bara att gå och lägga sig igen.

Och jag ber till Gud att jag ska hinna somna innan jag hör nåt mer.

Du döljer nåt!

Ja, så säger han plötsligt.

"Du döljer nåt!"

Ursinnig över att jag aldrig vill prata, att jag inte gör något i trädgården, att jag inte har bättre pli på barnen. Stressad för att han snart ska med tåget.

Jag går liksom på auto. Säger inte mycket. Viker undan för att inte göra det om möjligt ännu värre för barnen som sitter och försöker äta sin lunch utan att röra sig för mycket. Utan ett knyst. Lider just nu mest med mellantjejen som fortfarande är ledsen för att hon gjorde pappa så arg när hon dansade i köket.

Hans utspel överraskar mig lite. Samtidigt som han brottar fram orden vrider han nacken av en rulle hushållspapper. Liksom för att illustrera vad som skulle kunna hända om... Om vadå?

Ja, för det är ju faktiskt sant att jag döljer nåt. Ingen otrohet, hemliga bankkonton eller ens konkreta flyttplaner. Men en blogg. Är det så hemskt det då? Jag tvivlar inte för en sekund på att han skulle bli vansinnig om han hittade hit.. men borde jag känna mig skyldig på något sätt?

Hushållsrullen hamnar likt en skrynklig kopia av "turning torso" på golvet och får snabbt sällskap av farsdagsstrumporna och lite annat smått och gott.

Jag bestämmer mig för att inte känna någon skuld. Han har för länge sedan förlorat rätten att lägga skuld på mig. Jag tar inte på mig mer. Har tillräckligt att bära.

Och jag fortsätter att skriva.

Tack Sis!

Vilken fin låt, va?!

Fredagstema-drömmiddag

Min drömmiddag.

För det första så ser jag aldrig på "Gokväll" som Simone refererar till och för det andra så kan jag inte hitta någon annan bild än denna... med köttbullar och spagetti...

Men sen, sen ser jag fotot bredvid min dator och därmed är åtminstone en av gästerna given.

Temat kanske inte var så tokigt ändå.

Jag fortsätter tänka i samma banor och jag gråter plötsligt.

För jag inser snabbt att mina gäster är de enda som verkligen fått mig att känna mig älskad, förutom mamma.

Min dröm blir en riktig kärleksmiddag.

Med mormor C, faster A och en gammal vän vi kan kalla M.

Mormor sitter bredvid mig så att jag kan känna den speciella doften av henne som gör att jag fortfarande har hennes nattlinne i min byrålåda. Min söta faster sitter mittemot mig med det blonda änglahåret i en stor kringla på huvudet.

Menyn är inget extravagant, men vi njuter ändå. Av en älgstek med hemgjord svartvinbärsgelé och mormors äggstanning med räkstuvning. Vi dricker inget vin så slipper faster få migrän. Det duger bra med hemgjord lingondricka. Faster fixar sen te och köpta kakor.

Så enkelt det kan vara och ändå så svårt. Till synes ouppnåeligt. Ja, mormor och faster är ju faktiskt döda så det kan väl sägas vara ouppnåeligt på riktigt.

Men bara det att få en kväll av lugn, vuxen värme och kärlek.

Och få vila i det.

Det vore en dröm för mig.

Kommentargranskning

Jag har aldrig gjort det förr. Aldrig behövt.

Inte funderat över att det skulle behövas.

Så poppade det bara upp att det fanns en kommentar att granska.

Undrar varför.

Det var en jättegullig kommentar. Jag tror hon kallade sig för Faith.

Och jag tryckte publicera.

Men sen vet jag inte vart den tog vägen.

Sorry!

Pannkakor och ärtsoppa någon?

Det är såna här dagar jag önskar att jag bodde någon annanstans.

Någonstans där det gick att få en pizza hemkörd utan att beställa tio stycken.

Katten är borta och vi borde väl så mycket.

Istället så gömmer jag mig på kontoret.

Låter barnen dansa på borden utan mig.

Onsdagsbikt

Ikväll var jag fullkomligt misslyckad.

Inte bara maten som blev äcklig.

Jag skrek och gapade. På allt och alla.

Det var tomater och ägg i hela huset och lillan satt i leverpastejen.

Till och med stora pojken klättrade upp på bordet.

Ingen kontroll. Jag hade verkligen ingen kontroll.

Tryckte i mig chokladdragerade hasselnötter och julskum istället.

Nu har de somnat med oborstade tänder i små högar här och där.

Och jag känner mig mest usel.

fler visdomsord...

"Jag har en sak att säga till er vuxna.

Att.. när man är arg så ska man ändå vara snäll!"

-Hur ska vi göra då menar du?

"Ja, man ska bara vara snäll och leka med varandra ändå."

Från en vis femåring

-Vad tänker du om ifall vi skulle bo på varsitt håll?

"Jag tycker det är bra. För jag vill inte ha en massa argheter.

När pappa blir arg så blir du arg... och jag vill inte ha det så.

Pappa kan bo bredvid S och vi kan bo här bredvid E."

-Men då kan vi inte bo kvar i det här huset, det är för dyrt.

"-Det gör inget, mamma. Alla såna här hus ser likadana ut."