Ikväll var jag fullkomligt misslyckad.
Inte bara maten som blev äcklig.
Jag skrek och gapade. På allt och alla.
Det var tomater och ägg i hela huset och lillan satt i leverpastejen.
Till och med stora pojken klättrade upp på bordet.
Ingen kontroll. Jag hade verkligen ingen kontroll.
Tryckte i mig chokladdragerade hasselnötter och julskum istället.
Nu har de somnat med oborstade tänder i små högar här och där.
Och jag känner mig mest usel.
Det tar på krafterna och hålla masken. Ibland måste man tillåta sig själv att släppa taget. Ibland orkar man helt enkelt inte med. Var inte så hård mot dig själv, du är okej ändå. Alla, ALLA!! tappar humöret emellanåt. Snart är du tillbaka på banan, och försök att skratta åt eländet.... om det går. Då känns det lite lättare... Varm kram!
SvaraRaderaJag tror att vi alla får sådana menatala sykbryt ibland. Ett sätt att lätta på ventilen. utan dessa skulle man väl explodera. Jag tycker det låter både normalt och sunt att man får det. MEN om man får det ofta (detta kan säkert definieras olika från person till person och kultur till kultur) så kanske man ska börja fundera på ORSAKEN. Varför känns det så jobbigt att man inte klarar av att fungera som "vanligt".
SvaraRaderaHoppas att du mår bättre snart.
Kram!!
Imorgon är en annan dag ...
SvaraRadera(Ska sjungas á la Christer Björkman)
Själv ligger jag mest som en jävla padda, hostar lungorna ur mej och tror att skallen ska explodera vid varje hostattack - gissa hur bra mamma jag är???
SvaraRaderaKan inte följa med dottern på studiebesöket på behandlingshemmet, och det krossar mitt hjärta. Kan knappt laga mat till lillen, då kräks jag...
Så det får bli sånt nyttigt som korv med bröd, Billys, gudskelovattdetfinnsköttfärssåsifrysen - men ryta kan jag inte. Har nämligen tappat rösten också...
Stackars mej. Stackars stackars mej. Fy, så patetisk jag är.
Du imorgon är en annan dag och den brukar bli bättre. Men nån gång blir ballongen full och då spricker den med ett brak helt naturligt. Ingen kan fylla sig oändligt
SvaraRaderaKramar om
ensam mamma i tvåsamhet med 3
HeLena-önskar bara att det tillhörde undantagen, känns som att den goda modern jag alltid föresatt mig att vara håller på att glida mig ur händerna.. ska försöka skratta mer, verkligen..
SvaraRaderaSaltis-ja svaret på varför är väl egentligen rätt enkelt, jag orkar inte mer.. orkar inte vara så ensam om allt.. orkar inte ta så mycket skit.. orkar inte med barnens trots, svartsjuka och sorg över hela situationen.. jag räcker bara inte till!
anna-å jag har alltid kräkts på Christer Björkman men jag ska försöka ta en ton, det är ju sant iaf även utan komp..
Mummel-stackars dig! Jag har iaf ingen sjukdom att skylla på. Inget kroppsligt iaf..
Anonym-jag har blivit en såndär halvseg gammal dammig ballong som pyser hela tiden.. man vill helst trampa sönder den för att slippa eländet men då glider den bara undan.. Tycker så synd om barnen just nu. De förtjänar så mycket mer. Jag borde kompensera bättre för makens brister istället sviker jag också!
Halloj där!
SvaraRaderaVet du vad JAG gjorde häromdagen när jag blev så där ursinning? Jag slängde en tallrik i golvet. Hahahahaha!!! Efteråt skrattade vi åt eländet. Barnen tittade på mig bara. Men jag är överhopad av arbete, sjukdomar och gud vet allt. Självklart rinner bägaren över! För oss alla. Skratta ÄR bästa medicinen. Och kramar. I alla fall med de små om den andra vuxna inte klarar av det. Kramas, kramas och andas in de små.
Och vad gör väl några oborstade tänder ibland?
Kramar på dig!!!!
Jag vet precis hur det känns man mår uselt, du är inte ensam. Och Du tänk de barn som knappt aldrig får tänderna borstade, de är det verkligen synd om.
SvaraRaderaTaina vännen! DET var skönt att höra nästan.. Själv spar jag på porslinet. Men jag märker till min fasa att jag blir elakare. Att jag kan säga saker jag aldrig trodde jag skulle ta i min mun. Tänderna, det är en sån där helig sak för mig, jag har aldrig kunnat låta det vara även när maken tyckt att jag var hysterisk har jag smugit in och borstat på dom i sömnen.. Stor kram!
SvaraRaderaAnonym-ja visst är vi tyvärr många som har det såhär och jag trodde väl aldrig att jag skulle sjunka så lågt.. har sett ner på alla de där som fräser åt barnen, som inte fattar bättre.. typ.. å jisses vad det smärtar att falla så högt..! Och visst finns det barn som har det värre. Men MINA de skulle ju aldrig behöva jämföras med någon som har det värre. De skulle ju bara ha det BÄST. Så var tanken iaf.