Jag närmar mig försiktigt ett stängt rum
Den enda platsen för mina minnen
där ni är mina vittnen
Jag skulle kunna skriva en hel del
Om fyraårsdagen, påsken och sjuårsdagen
Om det blommande persikoträdet eller magnolian
Om minisemestern där mellanflickan trillade i ankdammen
Men det enda jag behöver hjälp att minnas är
En nattsvart blick
En järnhård hand
Och en lika beräknande som medveten rörelse
Det är första gången han gör mig fysiskt illa
Han bara tar min hand och dunkar den mot den panelklädda väggen
Hämnden för att jag rev honom när jag försökte lossa ett alltför hårt grepp runt en fyraårig arm
Och det är bara hat, om något, bakom den svarta blicken
Natten passerar och jag fulgråter
Tårar blandas med snor
Så kommer dagen och ljuset
Trollen spricker i solsken ni vet
Och allt går vidare
Så var det sagt
Jag ser inte bakåt
Inte nu
Inte än
Måtte du nu snart kunna bygga dig och barnen en bättre framtid! Önskar dig styrka!
SvaraRaderaJAG HAR OFTA TÄKT PÅ DIG.Är det VERKLIGEN SANT DET HON SKRIVER.
SvaraRaderaSNÄLLA SNÄLLA TA NU DINA BARN OCH TA KONTAKT MED KVINNOJOUREN DÄR DU BOR.
DU KAN FÅ BÖRJA OM PÅ NÅGON ANNAN PLATS.VARA ANONYM.
PENGAR MY DEAR ORDNAR SIG ALLTID.
BELIEVE YOU ME.
OM DU INTE LÄMNAR DENNA SJUKA MAN KOMMER DINA BARN VARA UTAN SIN MAMMA INOM EN SNAR FRAMTID.
MINA BARN MISTE SIN PAPPA NÄR DE VAR SMÅ OCH VILL INTE DINA BARN SKALL GÅ IGENOM DET OCKSÅ.
BAMSEKRAMAR TILL DIG OCH DINA BARN.
XXX
Min spontana reaktion är att jag sätter handen för munnen för att jag högt säger NEEEEJ och det skär till i magen, när jag läser.
SvaraRaderaJag vill öppna min dörr och släppa in er här, och bara finnas med värme och omtanke. Det är verkligen svårt att känna så starkt för någon okänd, och inte kunna göra någonting för att hjälpa dig. Kan bara krama om och känna mig helt jäkla maktlös. Kan knappt förställa mig dina känslor, men kan ana och känna rädslan i texten.
VARM INNERLIG KRAM Ann
Kära du okända vän
SvaraRaderaDu skriver så vacker och finstämt men om något som är så fruktansvärt, vad jag önskar att du kunde få skriva om något fint och varmt istället.
The bottom is nådd, gränsen är passerad. För dina barns skull och för chansen att så småningom känna glädje och lycka igen bör du gå. Fort. Like a bat out of hell!
Kram
Annica
Det är dags.
SvaraRaderaDet är nu.
Samla kraft.
För dina barns o din skull.
Gå nu.
Det är dags
Kära barn!! Jag skulle kunna vara din mamma - nu är det dags - GÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!
SvaraRaderaVill bara säga att jag inte längre svarar på några kommentarer. Det är bara för min egen skull, inget personligt. MVH
SvaraRaderaDu MÅSTE därifrån! NU.
SvaraRaderaDet kommer ingen 'bättre stund', det blir inte lättare att lämna, varken för dig eller barnen.
Det är snarare JÄVLIGT ILLA för dig och barnen om du stannar kvar.
Snälla, gå. NU.
http://www.kvinnofridslinjen.se/om-vald-mot-kvinnor/index.php?gclid=CPL0tazW3agCFZUp3wodmSIQjw
Telefon-nummer till Kvinnofridslinjen:
020-50 50 50.
Nu.