Det är en underbart vacker pingstdag i år.
På väg ut hör jag honom skrika i telefonen till sin syster att "kärringen ska ut ur huset!".
Vi fyller skottkärrorna med grässpagetti, blomkålsblad och fräkenparmesan.
Vi gungar i hammocken och övar på "Du ska inte tro det blir sommar.."
Jag är där men samtidigt någon annanstans. Jag lever men bara nästan. Jag måste skjuta allt annat framför mig. Inte tänka alls.
Pojken repar av massor med syrenblommor till en hög i min hand och sjunger "Ja må du leva".
Tårar rinner bakom solglasögonen.