Jag gillar te.Även om det inte blir mer än kanske en kopp i veckan. För det passar ju sällan att sitta ner med något varmt så som mitt liv sett ut senaste åren. Med små klättrare. Och ett hus så varmt att man ändå hellre dricker saft.
Men jag gillar det.
Inte så att jag är någon tekännare. Earl Grey duger bra. Det enda som jag kategoriskt tackar nej till är svartvinbärste som av någon anledning får mig att associera till spyor. Och så har jag lite svårt för dom där riktigt parfymerade varianterna med tvåltoner a la LUSH (den där tvålaffären ni vet).
Det jag gillar det är den där stunden man skapar. Ett mellanrum. När man bara sitter där.
Som den här, min senaste tekopp som avnjöts i torsdags på dagis. När jag fått lämna lillan och sätta mig i personalrummet ett tag. Med en ny tidning och känslan av att det kommer bli bra det här. Utan att kunna göra så mycket annat. Utan att kunna åka någon annanstans.
Bara vara.
Med lite te.
