Avsked

"Varför är du så nervös" frågar han.

Ja, varför?

Jag lämnar stan med mer än vanlig resfeber, för att ta farväl av någon jag älskat som barn.
Jag lämnar stan och samtidigt zonen.

Säkerhetszonen. Låtsaszonen.

Bloggar på en buss och fasar för att känslorna ska komma ikapp. Inte här. Inte än.

Men imorgon ska jag gråta.

Gråta för allt som kunde varit och inte är.

Och för morfar.

En liten stund

Små, små stunder
jag har rätt ofta nu

Är när jag tillåter mig att landa
i mig själv
Att känna
precis så mycket eller lite
att tårarna inte svämmar över

Han har varken setts till eller hörts av
Jag leker med tanken
Att han aldrig mer gör det

Bara för en liten stund

99 luftballonger

Här sitter jag skakande i korgen
och vet inte vart eller om det bär
Jag har varken karta eller kompass

Men jag har varit på visning
bokat tid på banken
ringt advokaten

Allt kan fortfarande göras ogjort
Det är ingen som vet

Imorgon är dagen
Då han kommer hem
Och ballongen återigen
bara pyser
Eller kanske,
kanske lyfter till slut

For your eyes only

Jag närmar mig försiktigt ett stängt rum
Den enda platsen för mina minnen
där ni är mina vittnen

Jag skulle kunna skriva en hel del
Om fyraårsdagen, påsken och sjuårsdagen
Om det blommande persikoträdet eller magnolian
Om minisemestern där mellanflickan trillade i ankdammen

Men det enda jag behöver hjälp att minnas är
En nattsvart blick
En järnhård hand
Och en lika beräknande som medveten rörelse

Det är första gången han gör mig fysiskt illa
Han bara tar min hand och dunkar den mot den panelklädda väggen
Hämnden för att jag rev honom när jag försökte lossa ett alltför hårt grepp runt en fyraårig arm
Och det är bara hat, om något, bakom den svarta blicken

Natten passerar och jag fulgråter
Tårar blandas med snor

Så kommer dagen och ljuset
Trollen spricker i solsken ni vet
Och allt går vidare

Så var det sagt
Jag ser inte bakåt
Inte nu
Inte än