fredag 26 mars 2010

Fredagstema-förändring

Den 22 januari var en ettårsdag som inte på något sätt uppmärksammades, det var ettårsdagen av den här bloggens födelse.

När jag idag reflekterar över temat förändring så tänker jag framförallt på min resa sedan dess.

På hur mycket jag förändrats. Om än med små, små steg.

Och den längre delen av resan har jag fortfarande framför mig.

Men det sker något. Det händer något. Och det är väl det som räknas.

Det som är förändring.

torsdag 25 mars 2010

Den förlorade längtan

Förra veckans fredagstema handlade om längtan.

Jag klarade inte av att skriva något.

Kanske för att det skulle gjort alldeles för ont.

För jag vet inte. Jag har ingen. Vet jag ens hur man längtar längre? Vad har jag för drömmar och mål? Någonstans på den här långa vägen har jag tappat mig själv och jag vet inte ens var jag ska börja leta.

Kanske där jag kan hitta min längtan.

Längtan efter mig.

torsdag 18 mars 2010

Tror det kallas ångest

Jag har hjärtklappning.

Det rusar så fort, så fort. Och så hoppar hjärtat upp i halsen och vänder ibland. Riktigt så att man känner det vrida sig. Och jag springer planlöst och plockar med än det ena, än det andra. Allt ligger utanpå kroppen. När en sekreterare på jobbet idag sa att hon kände sig ouppskattad och missförstådd höll jag på att börja gråta. Vilket förstås var väldigt avväpnande.

Jag vet inte varför jag är så sjukt nervös egentligen.

För det är ju just det.

Sjukt.

onsdag 17 mars 2010

Om att inte sakna någon

Om ett dygn är de hemma igen.

Och jag har inte längtat. Inte saknat någon alls.

Visst har jag tänkt på pojken. Undrat hur han haft det.

Men mest av allt så har det varit så mycket lugnare här.

Jag har orkat så mycket mer.

Och flickorna har haft en helt annan mamma.

fredag 12 mars 2010

Fredagstema-tid

Jag fascineras av tiden.

Den som aldrig räcker till och ibland ändå ter sig oändlig.

Tänker på att något som hände för länge sedan faktiskt kan kännas som om det var igår.

Då är det som att jag rår över tiden. Kan sudda ut tio år eller så, för det där minnet. Den där speciella känslan.

Men ofta så jagar vi framåt istället för att känna i den tiden som är nu.

Vi planerar och skyndar. Sen ska vi.

När det är nuet som borde räknas allra mest.

Nuet jag vill göra till minnen som kan kännas som igår.

I minst tio år.

tisdag 9 mars 2010

Uppdateringen

Jag har inte skrivit något om maken på länge och det är många som har undrat.

Hur blir det nu? Ska hon inte lämna honom någon gång?!

Såhär är det.

Vi hade ett allvarligt samtal om skilsmässa efter julhelgen. Riktigt seriöst och helt lugnt. Jag tror det var först då han insåg hur nära det faktiskt var från min sida. Att jag på fullaste allvar skulle kunna gå. Trots allt. Där och då gjorde jag klart att jag inte kan leva ett liv fullt av kränkningar mot mig eller barnen. Att det måste få ett slut om vi ska ha någon chans att fortsätta leva tillsammans.

Och den bet. Han skärpte till sig, tro det eller ej...

Skärpte sig ja, men han har ju inte blivit en annan människa för det. Det är fortfarande alldeles för många utbrott och vad gäller barnuppfostran kommer vi aldrig att vistas på samma planet. Men det blev svårare att ta det där avgörande steget som ett tag var så nära.

Det finns säkert de av er som tycker att det är synd.

Och jag vet ärligt talat inte om jag är en av er eller ej.

Jag snorklar.

måndag 8 mars 2010

När man sett allt..?!

Ett par dagar före avresa avbryter pojken plötsligt sitt legobygge för ett vikigt meddelande.

"Jag vet vart vi ska åka efter vi har varit på Legoland, mamma!"

-Jaha, vartdå?

"Till paradiset!!"

söndag 7 mars 2010

Över Atlanten

Där sitter min unge nu.

Mitt över Atlanten.

Har han kryp i benen, myror i brallan, kiss i kalsongerna?

Vad rör sig i det inte längre så lilla huvudet med det oklippta håret...?

Har han fått öppna något av de tio små paketen jag till makens förtret smugglade med i handbagaget?

Det var så svårt att säga hejdå. Samtidigt rätt okomplicerat kort eftersom han var jättekissnödig och vi stod illa till med bilen. Så mycket mer jag skulle ha sagt.. blev bara typ.. "lyssna på pappa nu.. gör som han säger.." och fast det hela var över på mindre än en minut så hann jag se att hakan darrade. Att han knep inne med tårarna. Själv hade jag inga. Konstigt nog. Trötthet, stress eller... vad.. men det var snustorrt i ögonvrårna när jag stod kvar och såg honom bokstavligt talat skutta in på terminal 5. 110 cm pojke i svart skinnjacka och nya gympadojjor. Skuttar in och ser sig inte om.

Och nu sitter han där och det känns som jag har tappat bort honom.

Man ska aldrig...

...hoppa över frukost.

...åka någonstans med mindre än halv tank, vatten, russin och två flaskor välling.

Man ska heller aldrig åka någonstans utan tankkort, fungerande visakort och en fulladdad mobiltelefon.

Inte ska man heller på resan ta med sig barn utan vinteroverall och skor.

Det är sånt man tänker på. När man i gryningens trötthetsfylla vinglar mellan heldraget och streckat. När läpparna för länge sedan klistrats fast vid tänderna och magens vrål övergått till ett krampliknande tillstånd som gör att man böjer sig fram över ratten. När två små flickor skriker ikapp i varsin del av bilen och man ingenstans har att ta vägen. Mellan betongsuggor och vägräcken. På en resa som ter sig oändligt lång.

Allt för att jag läst fel i flygbusstidtabellen.

Och den planerat så korta svängen ned till busshållplatsen plötsligt förvandlades till en utryckningsartad halvdagsutflykt på motorvägen.

Men nu är dom på väg.

fredag 5 mars 2010

Fredagstema-Morgon

Morgon.

Det är mörker.

Det är yrsligt och det är kallt.

Det är huller om buller ut i hallen och det är kläder överallt.

Det är tjafs och det är gråt. Kanske ett snabbt förlåt.

Det är morgon.

Igen.

torsdag 4 mars 2010

Golvad

Jobbat två dagar nu med något ruskigt i kroppen, halsont, frossa och allmän värk.

Upprepat mantrat "det blir bättre snart, det blir bättre snart..."

Men imorse svimmade jag i badrummet.

Så nu har jag äntligen erkänt mig själv officiellt sjuk.

tisdag 2 mars 2010

Shoppingtips någon?!

Saltis, Taina med flera.. vad ska jag be maken köpa med hem?!?

Egentligen önskar jag mig nog bara ett par jeans men det är svårt vad jag förstått då modellerna inte heter samma som här hemma. Vad /var shoppar ni själva helst?

Tacksam för alla tips!