onsdag 17 mars 2010

Om att inte sakna någon

Om ett dygn är de hemma igen.

Och jag har inte längtat. Inte saknat någon alls.

Visst har jag tänkt på pojken. Undrat hur han haft det.

Men mest av allt så har det varit så mycket lugnare här.

Jag har orkat så mycket mer.

Och flickorna har haft en helt annan mamma.

3 kommentarer:

  1. Vännen. Det låter som om du haft en skön tid. Jag hoppas att du kan använda dinaladdade batterier till det som behövs nu när de kommer åter.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Pauser för eftertanke och kraftsamling är bra för oss alla! Borde kanske tas litet oftare, bara.
    Hoppas att pojken har haft en fin resa med sin far!

    SvaraRadera
  3. Vet du. Jag har också tre barn. SJÄLVKLART är det mycket lättare att hantera två barn än tre. Om man dessutom är ensam förälder hemma och inte behöver ta hänsyn till pappans åsikter så är det a piece of cake! Jag älskar naturligtvis alla mina tre och vill inte ha det på något annat sätt. Men. Det är en DRÖM när jag får vara själv med ett eller två barn!!! Så, jag förstår dig helt och fullt ut. Försök få till sådana uppdelningar lite oftare. Det kan göra underverk!

    SvaraRadera