torsdag 25 mars 2010

Den förlorade längtan

Förra veckans fredagstema handlade om längtan.

Jag klarade inte av att skriva något.

Kanske för att det skulle gjort alldeles för ont.

För jag vet inte. Jag har ingen. Vet jag ens hur man längtar längre? Vad har jag för drömmar och mål? Någonstans på den här långa vägen har jag tappat mig själv och jag vet inte ens var jag ska börja leta.

Kanske där jag kan hitta min längtan.

Längtan efter mig.

4 kommentarer:

  1. Längtan är en härlig känsla och den behöver vi.

    Jag längtar efter helgen då min man och jag bara är tillsammans och myser.

    Längtar till Lördagen då vi ska ha vårt minsta barnbarn Signe under dagen då Signes mamma tentar.

    Längtar till påsken då alla döttrar med repektive och barnbarn kommer hem för att äta smörgåsbord.

    Längtar efter min goa vän Madelene som bor en bit ifrån mig. Längtar efter vår andra resa till London som är inplanerad.

    Längtan är viktig, längtan är framtid liksom.

    Önskar du får känna längtan snart igen, och att du hittar tillbaka till dig själv ...Kram

    SvaraRadera
  2. Du törs ju knappt släppa fram någonting av rädsla för att rasa ihop.
    Du måste ha en terapeut eller psykolog och starta snart så du åtminstone kan känna efter under den timmen.
    Kram Eva Henriksson

    SvaraRadera
  3. Vännen! Att längta tycker jag du verkar göra nästan hela tiden. iallafall om man läser mellan raderna. Längtan till en annan form av relation. Längtan till ett annat form av liv på många vis. Längtan som du skriver här, efter DIG SJÄLV!
    Låt den längtan vara en kraft som kan föra dig FRAMÅT! Inte hålla dig nere.
    Stor varm kram!!

    SvaraRadera
  4. känner så igen mej !!!
    men SNART
    så en massa styrkekramar till dej

    SvaraRadera