torsdag 31 december 2009

Årets sista

Pojken blir vansinnigt arg på mig och vrålar:

"Du är ingen bra mamma och jag tänker följa efter pappa om han flyttar!"

Vi blir sams men när vi ska skåla och pratar om önskningar inför det nya året så kommer detta:

"Jag önskar att ni, om jag flyttar med pappa och bor hos honom, att ni kommer ha det bra ändå och inte glömmer bort mitt telefonnummer!"

Great. Just great.

Sent fredagstema-julaftonen 2009

Min julafton började med att jag gick och la mig.

Stökigt som fan. Köket fullkomligt upp och ner. Men allt inslaget till slut... fast pappret tog slut, som det ju alltid gör när man hittar de där sista grejorna man hade glömt bort att någon skulle få.

Där precis på andra sidan midnatt tar batterierna fullkomligt slut och jag inser att det är bättre att få sova än att ha det rent hemma, julafton till trots.

Granen klädde vi under kvällen och det var väl där det började spåra ur lite. Det var där femåringens julstämning gick i graven är jag rädd. För det ska ju göras på makens sätt. Och barnen ska helst sitta stilla och se på. ÖÖööhh!? Den blev klar till slut och tack vare mig fick barnen ändå hänga sina grejor lite var de ville. Men sådär mysigt roligt blev det ju aldrig.

Natten blev rätt så lugn och jag var först uppe förstås som vanligt, med småtjejerna. En lugn frukost och lite TV tittande. När alla vaknat var det nästan lunch och tomtegrötsdags. Efter det en lååång väntan och ivriga diskussioner på diverse främmande språk om hur vi skulle lösa tomtemysteriet detta år. Det slutade med att maken fick åka till farmor igen.. och köra showen själv. Uppskattat av pojken som spelar med fast han ju vet vem det är. Flickan blev lite rädd och köpte allt med hull och hår.. fast minstingen vår kröp fram och glatt utbrast... -pappa!

Eftermiddagen kom med Kalle Anka och stämningen var fortfarande helt ok. Det var väl där någonstans mellan Ferdinand och Robin Hood... som maken smet iväg och försökte öppna sina egna julklappar på egen hand, vi hade helt enkelt inte hunnit med våra, vilket slutade med att barnen fick skäll för att de smög efter och var nyfikna...

Nåväl, resten av kvällen var det NINTENDO som gällde. Lite mer mat. Godis. Tjafs. Jag minns nu inte om vad det bråkades ens en gång. Men jag minns hur han sa att "du behöver inte bry dig om att öppna dina julklappar för jag tänker ändå lämna tillbaka dom!"

Så jag struntade i att öppna faktiskt.

Men när juldagen grydde så hade jag ändrat mig. Öppnade snabbt och klippte bort alla lappar. Tycker att jag var värd det ändå. Skit samma att det inte gavs med hjärtat-det var ju mitt!

Såhär i efterhand är det flera saker som känns lite ironiska...

-Att kameran gick sönder så att jag inte har en enda bild från julaftonen. Som om det inte är meningen att den ska minnas.
-Att mina föräldrar gav maken en tavla föreställande ett brudpar.
-Att det jag fick av maken var underkläder och nattlinnen...

Femåringen då. Ja, han sa att det blev rätt bra ändå. Men det är nog mest baserat på julklappsskörden. Fortfarande är det nog sorgligt nog det som gör hans jul, som är hans jul. mer än något annat.

Och jag önskar att det inte vore så.

Jag önskar mycket för nästa år.

När det tar slut

Året är snart slut.

Fyrverkerierna har redan dragit igång.

Sitter här med så lite tid och så många tankar.

Men det får komma i tur och ordning.

Först ett ordentligt försenat fredagstema som jag ändå vill få till eftersom det skulle handla om julafton och det är säkert många som undrar hur det blev...

onsdag 30 december 2009

Dan före dopparedan

"Jag tycker inte det är roligt med julafton längre"

Så säger han, femåringen, när han ska gå och lägga sig.

Fan ta honom, tänker jag.

Fan ta den som får en femåring att säga så kvällen före julafton!

måndag 21 december 2009

Utmaningen antagen!

I en snabbvariant.. fick den här av Taina

Årets bedrift: Överlevt trebarnslivets första helår.
Årets bittra: Jag är inte bitter.
Årets bästa semester: Norrland i juli.
Årets nytillskott: En dubbelsulky där de åker på rad. Kanon i bilen.
Årets förlust: Mera självrespekt.
Årets vuxenpoäng: När jag klippte lång page. Ser äldre ut. Som Anna Lind.
Årets fysiska förändring: Gått ner till matchvikt.
Årets nya kändisförälskelse: Finns det nya kändisar? Aldrig haft någon riktigt kändisförälskelse.
Årets mest gåshudsframkallande låt: "Release me" med Agnes Carlsson.
Årets läsupplevelse: "Din kompetenta familj" av Jesper Juul.
Årets insikt: Det går inte längre.
Årets teve-besatthet: Grey´s anatomy.
Årets fest: Det blir det senaste barnkalaset, i en gympahall. Vuxenfest minns jag inte när jag var på senast...

Dagen efter


Är han superpappan.

Vi garnerar pepparkakshjärtan till granen tillsammans och det hade knappast varit mer harmoniskt i en gammal julfilm på svt.

Nästan så att jag själv undrar.

Om jag drömt.

Eller hallucinerar.

söndag 20 december 2009

Jag kommer inte hem ikväll...

Ja, så låter det i telefonen.

Jahaja. Kan inte bry mig mindre faktiskt. Vet att det inte är annat än jobb och för övrigt så lättar bara stenarna från maggropen. Så slipper vi älta och välta ikväll.

Så vad gör jag? Känner mig ledig. Låter barnen springa uppe. Spelar musik och läser bloggar. Pojken somnar inte förrän halv tio.. i min säng tillsammans med lillasyster. Fy då. Jag som brukar vara så noga med tiderna. Fast han säger att jag är den bästa mamman och det värmer. Röstfiske? Han vill bo med pappa nämligen. Förstår inte bättre än att han säger så. Pappa. Just en fin pappa det...

Imorgon har vi en pulkaträff på förmiddagen, så när han kommer hem är vi ute. Få se hur resten av dagen blir. Jag skulle vilja köpa julgran och posta sista julbreven, men det beror ju på.. liksom allt allt annat beror på numer..

Lagom till fjärde advent

Först det föga oväntade:

"Vill inte ens fira jul med er längre!"

Blir inte så överraskad. Det brukar liksom alltid komma brasklappar som denna innan allt som skulle kunna rymma positiva förväntningar. Även om jag nu faktiskt nästan trott på att det var ganska bra trots allt. Att det kunde ordna sig, iallafall över helgerna.

Men det blir värre.

"Jag ordnar ett beställningsjobb. Eller så går jag in i klädkammaren och tar hand om det själv. Så slipper jag dig och barnen hamnar i fosterhem. Du firar inte jul med oss!"

I klädkammaren har vi vapenskåpet.

Vad fan säger man. Jag är inte rädd för att han verkligen skulle göra något. Men allt känns ju långt bortom rim och reson. Det är liksom ingen idé att försöka säga något mer. Jag blir stum och han än mer förbannad för att jag vägrar prata med honom.

Hejsan, hoppsan, fallerallera. När julen kommer ska varenda unge vara glad.

Fredagstema-halvårskoll i fotomappen..

Juli

Vi är hemma nu, barnen och jag. Hemma däruppe. Den där första morgonen när vi åkt runt träsket med morfar för att kolla in stranden på andra sidan var nästan magisk. Klockan inte mer än åtta. Så tyst och stilla. Vattnet precis sådär avbitarkallt som jag mindes det från min barndoms somrar, men barnen har roligt i sanden. Morfar anstränger sig, gräver och hämtar vatten, fast han har miljoner saker att göra hemma på gården.

Jag, jag läser DN och känner mig nästan som en människa. Känner att jag kan släppa kontrollen lite, lite. Att jag inte är så ensam.

Tänker också på att jag borde komma till någon sorts insikt innan jag reser tillbaka, men är osäker på om det blev så.


Augusti

På Arlanda. Vi ska till Grekland. Bara dryga dygnet efter att jag blev utelåst men jag försöker glömma det och fokusera på att det ska få bli positiva minnen av den här resan.

Det är fullt sjå att hålla reda på barnen som springer åt olika håll, men jag tycker de är duktiga. Kön till gaten suger och vi går på nästan sist. Jag har svårt att förstå att man låter småbarn vänta så länge. Andra verkar ha svårt att förstå hur det är att resa med småbarn.


September

Vi har hittat kantareller. Massor av kantareller. Tack vare farmor som tagit med oss till sitt eget ställe. Jag njuter av ljuset, luften och tystnaden.

Andas.






Oktober

Födelsedagsmånad. Lillan fyller ett. Maken är bortrest precis som när mellantjejen fyllde ett. Jag klandrar honom inte för jag vet ju att han under omständigheterna knappast kunnat göra något annorlunda, men det känns konstigt. Känslan av att han står utanför oss förstärks om möjligt ännu mer. Vi äter pannkakstårta och bjuder hem farmor.

Jag fyller också år och det känns mest sorgligt numer. Är nog ledsnare för det än jag vill erkänna.


November

En dag på öppna förskolan. Det var länge sedan sist, men barnen har alltid roligt här och jag kan sitta ned en stund eller två. Idag klär de ut sig. Jag känner mig också lite utklädd och har svårt att förhålla mig till övriga föräldrar. Tänker att jag nog tappat all min sociala kompetens. Allt som kommer ur min mun blir till grodor och jag fattar inga skämt.

För övrigt så är jag allmänt stressad. Så pass att jag klämmer av mig tummen i bildörren utanför dagis. Tänker mycket. Vill mycket, men hinner lite. Saknar släkten som jag inte kommer att få träffa den här julen heller, saknar den julstämning som finns där. Julen som ju är så rolig!


December

Eftermiddag och det börjar mörkna, jag har precis kommit hem med barnen. Julsnön kom till slut och jag är glad för det. Bråten ser så mycket trevligare ut nu. Samtidigt är jag förbannad på alla som parkerat på gatan så att de inte kunnat ploga ordentligt.

Nu har vi ett långt jullov framför oss. Allihopa. Maken är också ledig två veckor och vi ska ingenstans alls. Julklapparna är i princip klara och frysen full med kakor och lussekatter.

Jag har hoppats så innerligt på en lugn och skön jul men tyärr ser det redan ut att bli värre än någonsin.

fredag 18 december 2009

Vem är det synd om?

"Jag tycker synd om dig för du är alltid arg på mig."

-Vad sa du, sa du..?

"Jag tycker synd om dig"

Handfallen står jag där med tandborsten i högsta hugg.

Och vi bara kramas istället. Min pojke och jag.

Om fredagstemat

Medan jag tittar igenom fotomappen så länsar tvååringen badrumsskåpen och smörjer in både sig själv och lillasyster med schampoo.

Så det kanske blir lite försenat.

Typ.

onsdag 16 december 2009

Jag har fått paket!

Ett väldigt fint sådant.

Tack Emma för den goda idén om julklappsbyte!

måndag 14 december 2009

Flyt

Idag var en såndär dag som det finns alltför få av i mitt liv.

När det bara flyter.

När favoritparkeringen står tom, allt jag behöver är på halva priset och tiden räcker till.

Jag tankar fullt och mannen på macken fyller på spolarvätskan åt mig. Det är ingen kö till självutcheckningen på ICA och under mitt rekordsnabba besök slinker det med en julskiva med Peter Jöback. Den trallalallar vi till, lillan och jag.

Och vi hinner precis till dagis.

Och allt är bra.

fredag 11 december 2009

Fredagstema om stjärngossar eller nåt

Luciatåg.

Det väcker inga ljusa minnen direkt.

Lite småmysigt halvglittrigt förstås. Men mestadels toksömnigt, bistert magkrypande och kallt.

Jag var aldrig vackrast och sjöng aldrig rent. Höll mig prydligt i bakre delen av ledet. Det enda jag egentligen minns från skoltiden var känslan av en ren popularitetstävling vid luciavalet. Naturligtvis underförstått då att jag aldrig blev vald till lucia. Trots att jag hade det längsta blonda håret av alla.

Anar ett litet stänk av något där. Jag hade nog faktiskt velat få vara lucia jag med. Någon gång. Även om jag knappast hade vågat så feg som jag var. Och inte kunde ta en ton.

Nu får jag stå där och se mina barn sjunga samma sånger och jag gör det med tårar i ögonvrårna. För att det är rörande förstås. Men också för att de ser så vilsna ut. Osäkra såsom jag själv var. Och för att jag tänker på den ryggsäck de redan bär som ingen annan verkar se.

Jag tänker speciellt på förra året då pojken råkade bli ensam som stjärngosse. Han tyckte inte om att stå ut ur mängden. Han kände sig bara utanför. Och den blicken som sökte genom publiken för att se om pappa kanske ändå kom.. trots att han sagt att han skulle strunta i det...

...den glömmer jag aldrig.

onsdag 9 december 2009

Lägesrapport


Det var ett tag sedan nu.

Själv avskyr jag när en blogg jag fastnat för bara tystnar.

Här beror det mest på att maken varit ledig.

Och att vi faktiskt haft det ganska bra.

Det finns plats för både glädje och mys. Även om det hela tiden är nära att vända, så balanserar vi på rätt sida. Han har byggt pepparkakshus med barnen och vi har gjort julfint här hemma.

Men när det känns bra och vi pratar om framtiden, så undrar jag alltid någonstans ändå... om det är en framtid jag vill ha egentligen. Om jag någonsin kan förlåta allt. Någonsin känna mig trygg med att det inte kommer mer.

Barnen är friska och verkar må rätt så bra men jag skräms lite av deras pappafixering. Är det för att han så många gånger hotat att försvinna? Det känns lite ibland som med den där hundvalpen som vägrar släppa ett ben som försöker skaka loss den... Observera att det inte är bokstavligt talat denna gång. Pojken får panik när pappa åker till jobbet, är nästan på väg ut genom fönstret i vinterkylan med tårarna sprutande. Och på dagis vill han inte alls vara. Hittapåsjuk idag.

Nu ska vi snart hämta lillasyster och i eftermiddag bakar vi mer lussebullar.

Ännu en dag...

lördag 5 december 2009

Fredagstema-julklappstips


Mina bästa julklappstips...

som dessutom passar alla...

finner ni i unicefs gåvoshop.

Till exempel 28 doser poliovaccin

för endast 40 kronor.

Ge med hjärtat!

torsdag 3 december 2009

Ett brustet hjärta

Min pojke är så kär.

Och dom var så kära i varandra.

Den här teckningen fick han med sig hem med häromdagen.

Och sov med i sängen.

Nu är hon kär i en annan.

Och min pojke är förkrossad.

Vi pratade om att åka till Kolmården i sommar.

Då sa han att nej det går inte för hon brukar vara där hela tiden... och nu känns det som att jag aldrig kan bli glad igen.

Inte kan man trösta med att det blir lättare som vuxen heller...

Stackars liten!

tisdag 1 december 2009

Att ha leukemi eller inte

Inatt sover jag med en klump i magen.

För flickan min, ska ta prover imorgon.

Och förhoppningsvis.. är det falskt alarm.

Men... jag kan inte sluta tänka på alla men.