Sent fredagstema-julaftonen 2009

Min julafton började med att jag gick och la mig.

Stökigt som fan. Köket fullkomligt upp och ner. Men allt inslaget till slut... fast pappret tog slut, som det ju alltid gör när man hittar de där sista grejorna man hade glömt bort att någon skulle få.

Där precis på andra sidan midnatt tar batterierna fullkomligt slut och jag inser att det är bättre att få sova än att ha det rent hemma, julafton till trots.

Granen klädde vi under kvällen och det var väl där det började spåra ur lite. Det var där femåringens julstämning gick i graven är jag rädd. För det ska ju göras på makens sätt. Och barnen ska helst sitta stilla och se på. ÖÖööhh!? Den blev klar till slut och tack vare mig fick barnen ändå hänga sina grejor lite var de ville. Men sådär mysigt roligt blev det ju aldrig.

Natten blev rätt så lugn och jag var först uppe förstås som vanligt, med småtjejerna. En lugn frukost och lite TV tittande. När alla vaknat var det nästan lunch och tomtegrötsdags. Efter det en lååång väntan och ivriga diskussioner på diverse främmande språk om hur vi skulle lösa tomtemysteriet detta år. Det slutade med att maken fick åka till farmor igen.. och köra showen själv. Uppskattat av pojken som spelar med fast han ju vet vem det är. Flickan blev lite rädd och köpte allt med hull och hår.. fast minstingen vår kröp fram och glatt utbrast... -pappa!

Eftermiddagen kom med Kalle Anka och stämningen var fortfarande helt ok. Det var väl där någonstans mellan Ferdinand och Robin Hood... som maken smet iväg och försökte öppna sina egna julklappar på egen hand, vi hade helt enkelt inte hunnit med våra, vilket slutade med att barnen fick skäll för att de smög efter och var nyfikna...

Nåväl, resten av kvällen var det NINTENDO som gällde. Lite mer mat. Godis. Tjafs. Jag minns nu inte om vad det bråkades ens en gång. Men jag minns hur han sa att "du behöver inte bry dig om att öppna dina julklappar för jag tänker ändå lämna tillbaka dom!"

Så jag struntade i att öppna faktiskt.

Men när juldagen grydde så hade jag ändrat mig. Öppnade snabbt och klippte bort alla lappar. Tycker att jag var värd det ändå. Skit samma att det inte gavs med hjärtat-det var ju mitt!

Såhär i efterhand är det flera saker som känns lite ironiska...

-Att kameran gick sönder så att jag inte har en enda bild från julaftonen. Som om det inte är meningen att den ska minnas.
-Att mina föräldrar gav maken en tavla föreställande ett brudpar.
-Att det jag fick av maken var underkläder och nattlinnen...

Femåringen då. Ja, han sa att det blev rätt bra ändå. Men det är nog mest baserat på julklappsskörden. Fortfarande är det nog sorgligt nog det som gör hans jul, som är hans jul. mer än något annat.

Och jag önskar att det inte vore så.

Jag önskar mycket för nästa år.