Det var ett tag sedan nu.
Själv avskyr jag när en blogg jag fastnat för bara tystnar.
Här beror det mest på att maken varit ledig.
Och att vi faktiskt haft det ganska bra.
Det finns plats för både glädje och mys. Även om det hela tiden är nära att vända, så balanserar vi på rätt sida. Han har byggt pepparkakshus med barnen och vi har gjort julfint här hemma.
Men när det känns bra och vi pratar om framtiden, så undrar jag alltid någonstans ändå... om det är en framtid jag vill ha egentligen. Om jag någonsin kan förlåta allt. Någonsin känna mig trygg med att det inte kommer mer.
Barnen är friska och verkar må rätt så bra men jag skräms lite av deras pappafixering. Är det för att han så många gånger hotat att försvinna? Det känns lite ibland som med den där hundvalpen som vägrar släppa ett ben som försöker skaka loss den... Observera att det inte är bokstavligt talat denna gång. Pojken får panik när pappa åker till jobbet, är nästan på väg ut genom fönstret i vinterkylan med tårarna sprutande. Och på dagis vill han inte alls vara. Hittapåsjuk idag.
Nu ska vi snart hämta lillasyster och i eftermiddag bakar vi mer lussebullar.
Ännu en dag...
Jag tycker det låter otroligt bra att ni hittat någon form av balans tillvaron just nu. Även om det känns osäkert och du själv inte vet riktigt vad du vill. Kan detta även bidra till din mans olika reaktioner?? Inte för att det är ngn som helst ursäkt att bete sig så som du beskriver att han alltför ofta gör, men jag tror att om man själv är osäker och kanske har dålig självkänsla (vilket jag tycker det verkar som han har) så är det lätt att det tippar över åt fel håll ifall man känner att ens partner också är osäker. Kanske är han innerst inne livrädd att du ska lämna honom, men inser att någonstans att det han gör (när han får sina utbrott) stöter dig bort från honom. Just detta tror jag gör att han skulle må bra av att få proffesionell hjälp,
SvaraRaderaMen det verkar han ju inte vilja.
Att ni som familj ändå kan ta vara på dessa stunder och ha det bra tillsammans tycker jag på ngt vis ändå visar att det går ifall ni båda vill. Men det hänger ju på er. Vad vill du? Vad vill han?
Hoppas iallafall att det fortsätter vara bra och attt ni får en din december och sedan ett bra nytt år!
Jättekramar!
Jag läste förresten nyss en bok och då flög mina tankar faktiskt till dig. Den heter "Vulkanens mun" och är skriven av Helena von Zweighbergk (eller hur 17 hon nu stavar sitt namn??).
SvaraRaderaJust detta att leva i ett parförhållande där kommunikationen inte fungerar och där man inte riktigt kan förstå hur man hamnade där.
Kanske har du inte tid att läsa så mycket men annars rekomenderar jag den.
Kram!!
Åh, vad jag hoppas att det fortsätter så här och att ni kan få en lugn och fin jul tillsammans.
SvaraRadera