Först det föga oväntade:
"Vill inte ens fira jul med er längre!"
Blir inte så överraskad. Det brukar liksom alltid komma brasklappar som denna innan allt som skulle kunna rymma positiva förväntningar. Även om jag nu faktiskt nästan trott på att det var ganska bra trots allt. Att det kunde ordna sig, iallafall över helgerna.
Men det blir värre.
"Jag ordnar ett beställningsjobb. Eller så går jag in i klädkammaren och tar hand om det själv. Så slipper jag dig och barnen hamnar i fosterhem. Du firar inte jul med oss!"
I klädkammaren har vi vapenskåpet.
Vad fan säger man. Jag är inte rädd för att han verkligen skulle göra något. Men allt känns ju långt bortom rim och reson. Det är liksom ingen idé att försöka säga något mer. Jag blir stum och han än mer förbannad för att jag vägrar prata med honom.
Hejsan, hoppsan, fallerallera. När julen kommer ska varenda unge vara glad.
Vännen!
SvaraRaderaTänker på dig och på barnen. Du måste själv fundera hur du vill leva ditt liv och hur du vill att era barn ska växa upp. Detta låter INTE bra. inte friskt. Även om det inte är något "riktigt" hot som du känner dig rädd eller orolig inför så är det verkligen inte något NÅGON människa ska behöva höra. Jag blir arg och ledsen. Jag hoppas ändå att helgerna kommer att gå bra.
Varma kramar!!
Hej!
SvaraRaderaTänk om jag visste vem du är? då hade jag skickat dit polisen direkt, tomma hot kan bli på riktigt! Varför tar du inte ditt pick och pack och lämnar denna hemska man? det kommer aldrig att bli bättre, tro inget annat. Varför berättar du inget för din släkt, de skulle nog komma och rädda ER direkt. Jag skulle gärna rädda Er om jag visste vart du bodde.
Snälla lämna honom!!
Julkramar från Anneli
Hej!
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett tag och förstår att du är en klok och stark person.
MAn kan aldrig säga åt en person hur hon ska göra, jag antar att du har dina skäl till att du gör de beslut du gör och att du gör det bästa utifrån situationen.
MEn... så här ska du inte behöva ha det. Dina barn ska inte behöva ha det så här.Jag får ont i magen när jag läser de här hoten och om den form av psykisk misshandel som det faktiskt är.
Är det inte dags för dig och barnen att få lite sinnesro och lugn. Du kan påverka mycket men tyvärr inte din man.
Var lite ego och lyssna på dig själv, jag tror att du har de "rätta" svaren där.
Många kramar och allt gott till dig.
Saltis-tack vännen, självklart vill jag inte leva såhär.. och inte förtjänar barnen det heller ska gudarna veta..
SvaraRaderaAnneli-det är ju just det som gör att jag bloggar anonymt.. ;) Men det värmer verkligen att du känner som du gör. Varför har både andra och jag frågat många gånger och det finns inga enkla svar. Men även jag börjar ge upp tron på att det ska bli bättre. Frågan med min familj är också komplicerad, men inför dem har jag alltid klarat mig själv. Aldrig bett om hjälp eller visat mig svag på något sätt. De har inte heller stora möjligheter att göra något i praktiken, jag måste ändå lösa allt själv. Känns som att jag måste ha allt fixat, alla svar.. innan jag kan berätta för någon. Kram.
Anonym-tack för ditt stöd du verkar också du väldigt klok.. och visst har du rätt.. kram på dig själv!
Sluta bära runt på hans ångest! Försök att låta den studsa tillbaka på honom. Vad det än var som fick honom att säga så, har han INGEN som helst rätt att hota dig på det sättet! Vet inte riktigt vad jag kan säga till dig, du har alla svaren själv. Men jag är uppriktigt ledsen för din skull! Kämpa på! Men stå på dig! Du är värd riktig äkta kärlek!
SvaraRaderaJulkraam!!
LÄMNA HONOM! Snälla underbara människa. Du är en intelligent kvinna och har två fina barn; du har bra utbildning om jag förstått saken rätt - vad FARAO väntar du på! Lämna honom!!! Det du beskriver är ett mordhot. Du är inte klok om du stannar kvar efter detta.
SvaraRaderaKan inte annat än hålla med de ovan - lämna honom! Tio bra dagar väger aldrig upp för en dag som den du just breskrev. Aldrig.
SvaraRaderaHeLena-Nej han har ingen rätt.. och han verkar inte ens fatta hur fel han gör.. TACK för all omtanke!!
SvaraRaderaKarlavagnen-ja jag har tom TRE fina barn ;) och JA visst skulle jag kunna försörja oss (om än inte i detta hus eller på deltid)..
allabout-knappast hundra bra dagar du..
Världens största kram till dig kommer HÄR. Ska skicka ett litet mail nu.
SvaraRaderaTa hand om er!
Det din make sade kallas i juridiken för olaga hot och är åtalbart, oavsett om han menade att genomföra hoten eller enbart sade det för att skrämmas!
SvaraRaderaDet som gör mest ont i att läsa den här bloggen, är att det finns barn som lever i det här. Små barn som inte kan packa varsin väska och ge sig av från det otrygga hemmet där föräldrarna inte längre kan kommunicera med varandra, utan där mamman skriver om det olyckliga äktenskapet på internet och pappan verbalt kränker mamman och hotar henne till livet...
Om du vill dina barns bästa, så packar du genast en väska och tar barnen med dig till en trygg plats! Och det gör du NU, inte imorgon, inte nästa vecka eller nästa år.
Det dina barn utsätts för i hemmet är barnmisshandel. Barn far illa av att leva i ett hem där det förekommer våld, hot om våld och ständiga verbala och/eller fysiska kränkningar!
Det är din uppgift som förälder och vårdnadshavare att skydda dina barn, och hotar din make dig till livet så är det också i förlängningen ett hot mot dina barn. För barnens skull måste du lämna din make, och det NU.
Svälj stoltheten och skamkänslorna och sök hjälp, från familjen, från din barndomsvän, ev. arbetskamrater osv. Även polis, socialtjänst, kvinnojour och Svenska Kyrkan kan stötta.
Varje dag som dina barn får leva i detta, är en dag för mycket. Om du struntar i hur det går för dig själv, så tänk på dina barn. De har rätt att få leva i ett tryggt hem utan ständiga gräl, glåpord och hot!
Jag anser att det är din PLIKT att ta barnen från denna otrygga miljö, och det oavsett om du är rädd, känner skam och skuld, det innebär praktiska problem, att ni får sänkt levnadsstandrad osv. Barnens behov av trygghet måste gå före allt annat.
Jag blir minst lika orolig som de andra, för både din och barnens säkerhet. Hur kan du vara säker på att det är tomma hot???? Jag tänker på dig och hoppas att du finner den nödvändiga styrkan.
SvaraRaderaStor kram
Jag håller förstås med alla andra som skrivit här. Situationen för dig och barnen låter ohållbar. Jag levde tidigare med mina barns far och han hade ett liknande beteende, där verbala hot och psykisk terror ledde till att jag totalt tappade fotfästet. Och det var inte så enkelt att bara gå eftersom jag då inte visste om det skulle bli värre. Och det tror jag är ett av dina problem att du är rädd för vad som händer om du faktiskt lämnar honom.
SvaraRaderaoch samhällets skydd till kvinnor som är hotade är inte särskilt stort. Dessutom har ni barn som han troligen kommer kräva att få träffa. så det är inte bara att gå som många skriver här. Det är faktiskt inte så enkelt.
När jag bestämde mig för att lämna barnens pappa så planerade jag det väldigt noga för att mildra eventuella effekter och för att kunna bemöta eventuella hot och vålds situationer som kunde uppstå.Så tänk igenom noga hur du kan göra, vilka människor du kan involvera och som du kan få hjälp av.
Jag själv passade på att genomföra min flytt när barnen var bortresta med sin mormor och jag hade packat väskan och lämnat till en nära vän som jag flyttade in hos ett kortare tag.
Och sedan var det bara att stå ut med hot och trakasserier under en period. men han verkställde aldrig några hot, varken mot mig eller barnen eller sig själv.Men ovissheten och rädslan satte sina spår i mig och förstås barnen.
Tänker mycket på dig och skickar styrkekramar!
faith
Åååååååh!!! De vet PRECIS när de ska sticka in dessa hot! Typiskt! De vet att det gör så jävla ont. För innerst inne mår de så jävla dåligt själva och smärtan måste de överföra på dem som står dem närmast. Så sjukt. Men det är just vad de är. De är sjuka helt enkelt. Skrämmande.
SvaraRaderaTa en dag i taget. Andas djupt. Låt dig inte dras ner på hans nivå. Låt honom kravla där själv och när "rätt tillfälle" kommer, då tar du ditt beslut om framtiden. Tänker på dig och barnen.
Kramar i massor!!!
Jag är man och hemmahörande på andra sidan så at säga. På den sidan där man inte kan eller orkar vara intim med någon annan, där högtider som födelsedagar och andra högtidsdagar är omöjliga att hantera. Som Taina sa är detta en sjukdom och en sådan som kan behandlas. Den som är sjuk måste dock villja tillfriskna om det ska gå annars är det tyvärr omöjligt. Jag vet...
SvaraRaderaIdag tillfrisknar jag genom tolvstegsprogrammet som har hjälpt mig. Vill inte din man tillfriskna kommer han bli allt sjukare, och du hjälper honom allt längre ner i sjukdomen. Till dess att du säger stopp. Hur du gör detta kan ingen säga till dig, men du måste säga STOPP. För allas skull.
/ jw
Tack alla ni som kommenterat. Såhär långt i efterhand blir det bara några egna rader till sistnämnda jw. Jag blev väldigt glad över att du tog dig tiden att dela med dig av egna erfarenheter och ännu mer så över att det går bättre för dig nu. Du har fått mig att fundera mycket. Mer än vanligt och i lite andra banor. Stort tack och gott nytt år!
SvaraRadera