Under din rumpa

-Under rumpan, mamma!

-Där är dom!

-Mera!

Jag har aldrig plockat kantareller förut. Det fanns liksom inte där jag växte upp. Fast mamma är en riktig svamptant som även till dags dato nattetid stjäl Karl-Johanssvampar på grannarnas tomter.. så bidde det aldrig några riktiga trattkantareller. Såna där gula som jag bara sett på bild. Och sedan vi flyttade hit ner så har jag varje höst antingen varit gravid och därmed immobiliserad av foglossning eller haft en mycket liten bebis och inte ens orkat tänka på skogsutflykter. Vi har helt enkelt inte ens tagit oss ut i någon riktig skog. Förrän nu.

Med lite hjälp så kom vi oss iväg till ett superfint ställe. Och där var dom ju. Plötsligt så trampar vi på dom. Sitter på dom. Överallt.

Haha. Mamma är grön av avundsjuka.

Det blev en härlig förmiddag även om man bortser från svamplyckan. Med stenklättring och trädstamsbalansering. Och så stämsång i bilen. Bara ett litet, litet smolk i min bägare för jag tänker ju förstås med sorg i hjärtat att.. jag önskar det kunde vara lika avslappnat när vi är fem.

Skogen med stora stenen och alla kantareller

Skörden

Väl hemma satte jag igång att smörsteka och gräddstuva. Rostade lite bröd och ståendes vid diskbänken klämde jag i mig två mackor med varm kantarellstuvning direkt från stekpannan.. och jag svär faktiskt nu för det var fanimej bättre än sex!

Okej då. Nästan.

Men världen runtomkring försvann i vart fall för en stund och barnens slagsmål spelade inte längre någon roll. Det var bara ren och skär njutning på högsta nivå.

...och såhär gott ser det ut sen...