Ni som har följt med från början har nog sett det. Det som jag börjar kunna tro på att jag känner.Hur jag växt i takt med lillfisan här. Tagit mig uppåt bit för bit. Sträckt på mig mer och mer.
Nu när hon närmar sig ettårsdagen är det som att jag kan se ett ljus därborta någonstans.
Det var likadant när mellanflickan föddes. Första året var jag så långt ifrån mig själv så det var riktigt läskigt. Så skör och så ledsen. Även bortsett från situationen i övrigt vill jag tro. Bara det att när hon fyllde ett och jag började ana det där ljuset, då var jag redan gravid igen.
Nu känns det oerhört skönt att INTE vara det.
Den här lilla kommer att få vara liten längre.
Och jag kommer kanske att kunna närma mig det där ljuset trots allt.
Sakta men säkert.
HÄRLIGT!!!! Jag blir SÅ glad av att läsa det här. Och visst, det blir ljusare.
SvaraRaderaKramen!!!
Vad underbart att läsa! Och du jag förstår verkligen om du varit under isen den här tiden. Att ha småbarn tar på krafterna. Du ahr dessutom haft andr aproblem att tampas med. Inte lätt.
SvaraRaderaJag tycker själv att allt blivit mycket roligare med min dotter sedan hon blivit lite större. 1 är verkligen ngn slags brytpunkt. Jag saknar INTE bebistiden kan jag säga. Och då ahr jag ändå bara ETT barn. Du har haft tre under denna senaste perioden!!!!!!! jag är imponerad av att du haft den kraft du ändå haft.
Bamsekram!!
Det låter bra tycker jag :o)
SvaraRaderaKram!
Jag är ganska ny hos dig och jag har inte läst inlägg längre bak i tiden. Det låter förstås bra att du kan se att ljuset kommer tillbaka. Har du haft förlossningsdepression? (Jag förstår ju att mannen är ett problem också) Jag vill också bara skriva att jag själv har tre barn som vi fick väldigt tätt och det var tufft på många sätt. NU i efterhand ser jag hur tufft det var. När jag var mitt i det hann jag nog inte tänka så mycket. Nu är min yngste fem år.
SvaraRaderaLåter bra! Håll fast vid den känslan!!! Ett steg i rätt riktning!!! Kram
SvaraRaderaDet går.
SvaraRaderaBebistid och småbarnsår kan vara en dimma av ohittad identitet, men den jobbar sej tillbaka.
Sen blir det förstås annat. Annorlunda, men annat. Och det är väl det livet går ut på, kan jag tro: genom åren och erfarenheterna hittar man sej själv. Som också förändras...
Annorlunda är inte med automatik sämre, det är bara... Annat!
Hotfullt, men spännande. Det gäller att alla är med på resan, dock. Det går aldrig att "bli den man var innan barnen kom", för det var bara roten som sen blomman växer ur.
Väx på!
Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver. Första året med alla mina tre har varit grymt jobbiga på många sätt: hormoner som rusar, sömn som uteblir, slitningar i förhållandet ...
SvaraRaderaJag hoppas att ljuset kommer att lysa starkt för dig från och med nu.
Vad glad jag blir av att läsa detta! Visst är småbarnsåren urjobbiga med sömnbrist och ett ständigt passande. Och du har ju utöver det tampats med andra problem också. Stor kram till dig som kämpar på! KRAM!
SvaraRaderaTaina-glad att kunna göra dig glad.. kram.
SvaraRaderaSaltis-TACK, jag kan knappt fatta själv hur jag ändå har fått ihop det mestadels.. konstigt nog kan jag ofrtfarande känna när jag ser en nyfödd att "å jag vill ha.."
Pysen-känns bra också, över huvud taget så KÄNNER jag mer än jag gjort på länge, på gott och ont..
Tina-stort tack och välkommen! Tyvärr så är svaret på frågan säkert ja även om jag aldrig velat erkänna det vare sig för mig själv eller någon annan. Det fanns inte på kartan att jag skulle medicinera eller få en psykiatrisk diagnos. För det hade jag ju fått om någon bara vetat. Men sen kan man ju undra hur stor del som kan tillskrivas omgivande faktorer mer än något annat..
Karlavagnen-jag trampar på...
Mummel-annorlunda väntar jag på, hoppas det blir bättre.. men sant som du säger att man lurar sig nog om man tror att man ska bli som förr..
K-L-tack det känns skönt att veta att man ju inte är ensam om att känna såhär, första året som ska vara så speciellt.. skulle man vilja snabbspola egentligen..
Mia-ja jag kämpar.. och tack för alla kramar du är så go och snäll du som orkar bry dig om lilla mig..