Uh vad sorgligt, döden skrämmer mig så OTROLIGT. Min farmor dog för ett år sedan och hon TOG så mycket skit i sitt liv, vilket får mig att sakna henne ännu mer och känna att VARFÖR tog hon allt det där? Livet är så kort och det kommer aldrig tillbaka... Jag saknar min farmor varevigaste dag.
Förstår att du saknar din mormor. Men DU ska inte skämmas eller döma dig själv. Du tar hand om dina barn och är en underbar mamma. Och jag hoppas du vet att du är värd all lycka. Kram!
Du är värd all lycka... Din mormor hade säkert velat att du skulle orka bryta dig bort och ut. Försök projicera hennes styrka på dig, på din kraft, som du har!! Utbrott. Kram!!!
Men du, det är ju inte du som ska känna skam eller skuld för att din make behandlar dig illa! Det är din make som tillskriver dig en massa saker som inte stämmer med verkligheten, han måste trycka ned dig för att själv känna sig stark och överlägsen. Han för över sina egna tillkortakommanden på dig. Om man under lång tid får höra hur värdelös man är och att allt man gör är fel, så är det svårt att till slut inte ta åt sig. Sakta bryts man ned. Och allt det här tar en massa energi, och kraften och modet att hålla emot minskar.
Du är inte ansvarig för din makes beteende, det är han. Det är inte något "fel" på dig för att du hamnat i den här situationen, du är inte "extra svag" för att du inte orkat bryta upp. Det är många kvinnor, i alla samhällsklasser och med olika bakgrunder, som hamnar i liknande situation. Det är inte kvinnornas "fel", det är männens. Vissa män VÄLJER att kränka och använda psykiskt och fysiskt våld. De använder det som metod för att få sin vilja fram. Mogna och sunda människor gör inte så, manipulerar och beter sig som narcissister.
Nedbrytningen psykiskt med hot om våld eller våld, gör att det naturligtvis inte är så lätt att bryta upp. Dessutom har ofta kvinnorna isolerats, de har tvingats ge upp relationerna med familj och vänner, som hade kunnat ge stöd. Dessutom finns det ofta små glimtar med stunder då det är lugnt, vilket gör att kvinnan klamrar sig fast vid hoppet om att mannen kanske kan ändra på sig. Ofta lever han ett dubbelliv, där han är trevlig mot andra utanför familjen. Det skapar förvirring.
Försök (även om det är svårt) att skjuta bort skammen och skulden dit den hör hemma! Det är inte du som ska ha dessa känslor, du är inte ansvarig för hans kränkningar!
Försök att skapa kontakter utanför hemmet, ta upp kontakten med din familj, ev. arbetskamrater, sök samtalshjälp hos en kurator (som ju har tystnadsplikt). Det kan hjälpa dig att återfå lite mer krafter, och du kan få bekräftelse på att det din make gör är fel och inget som du ska behöva stå ut med. Du kan få stöd att ta dig ur situationen, och andra kan hjälpa dig att ta reda på vilka rättigheter du har och vilken hjälp samhället kan ge dig. Börja vänja dig vid tanken att du måste bryta upp, och ta reda på hur du kan gå tillväga.
allabout-ledsen för din farmor.. döden skrämmer mig inte, den är fridfull.. däremot skrämmer mig tanken på att lämna mina barn.. eller att de skulle lämna mig..
Mia-tack gulliga du! Per automatik så tänker jag förstås ändå att hur kan du säga så, som aldrig ens har träffat mig.. men så inser jag ju att du egentligen känner mig bättre än de som har.. efter allt du läst.. Undrar hur det skulle kännas att träffa någon av er IRL. Jag vet inte om jag skulle våga. Kanske blir som med trollet som kommer ut i solen och spricker ;) Kram.
Annika-jag tror du har rätt i det, om hon bara vetat så.. jag minns att hon en gång träffat en karl som blev lite otrevlig när han druckit.. han fick ligga på kökssoffan en natt och sen sågs de aldrig mer. Sån var hon. "En sån kan man ju inte ha" sa hon bara. Kram på dig.
anonym3-du är klok och det märks att du vet vad du skriver om, tack för din omtanke!
messan-jag ÄLSKADE låten! Svag för snyftfilmer också.. är det riktigt bra så sprutar tårarna och det är så himla skönt.. Kram!
Uh vad sorgligt, döden skrämmer mig så OTROLIGT. Min farmor dog för ett år sedan och hon TOG så mycket skit i sitt liv, vilket får mig att sakna henne ännu mer och känna att VARFÖR tog hon allt det där? Livet är så kort och det kommer aldrig tillbaka... Jag saknar min farmor varevigaste dag.
SvaraRaderaFörstår att du saknar din mormor. Men DU ska inte skämmas eller döma dig själv. Du tar hand om dina barn och är en underbar mamma. Och jag hoppas du vet att du är värd all lycka. Kram!
SvaraRaderaDu är värd all lycka...
SvaraRaderaDin mormor hade säkert velat att du skulle orka bryta dig bort och ut.
Försök projicera hennes styrka på dig, på din kraft, som du har!!
Utbrott.
Kram!!!
Men du, det är ju inte du som ska känna skam eller skuld för att din make behandlar dig illa! Det är din make som tillskriver dig en massa saker som inte stämmer med verkligheten, han måste trycka ned dig för att själv känna sig stark och överlägsen. Han för över sina egna tillkortakommanden på dig. Om man under lång tid får höra hur värdelös man är och att allt man gör är fel, så är det svårt att till slut inte ta åt sig. Sakta bryts man ned. Och allt det här tar en massa energi, och kraften och modet att hålla emot minskar.
SvaraRaderaDu är inte ansvarig för din makes beteende, det är han. Det är inte något "fel" på dig för att du hamnat i den här situationen, du är inte "extra svag" för att du inte orkat bryta upp. Det är många kvinnor, i alla samhällsklasser och med olika bakgrunder, som hamnar i liknande situation. Det är inte kvinnornas "fel", det är männens. Vissa män VÄLJER att kränka och använda psykiskt och fysiskt våld. De använder det som metod för att få sin vilja fram. Mogna och sunda människor gör inte så, manipulerar och beter sig som narcissister.
Nedbrytningen psykiskt med hot om våld eller våld, gör att det naturligtvis inte är så lätt att bryta upp. Dessutom har ofta kvinnorna isolerats, de har tvingats ge upp relationerna med familj och vänner, som hade kunnat ge stöd. Dessutom finns det ofta små glimtar med stunder då det är lugnt, vilket gör att kvinnan klamrar sig fast vid hoppet om att mannen kanske kan ändra på sig. Ofta lever han ett dubbelliv, där han är trevlig mot andra utanför familjen. Det skapar förvirring.
Försök (även om det är svårt) att skjuta bort skammen och skulden dit den hör hemma! Det är inte du som ska ha dessa känslor, du är inte ansvarig för hans kränkningar!
Försök att skapa kontakter utanför hemmet, ta upp kontakten med din familj, ev. arbetskamrater, sök samtalshjälp hos en kurator (som ju har tystnadsplikt). Det kan hjälpa dig att återfå lite mer krafter, och du kan få bekräftelse på att det din make gör är fel och inget som du ska behöva stå ut med. Du kan få stöd att ta dig ur situationen, och andra kan hjälpa dig att ta reda på vilka rättigheter du har och vilken hjälp samhället kan ge dig. Börja vänja dig vid tanken att du måste bryta upp, och ta reda på hur du kan gå tillväga.
Blir ledsen om jag gjort dig ledsen med låten...men låten är så bra och texten och allt...den får mig att gråta också.
SvaraRaderaJag läser och läser här och förstår att det inte är bra.Du är stark och du har mitt fulla stöd som din bloggvän.
Kramar om dig
allabout-ledsen för din farmor.. döden skrämmer mig inte, den är fridfull.. däremot skrämmer mig tanken på att lämna mina barn.. eller att de skulle lämna mig..
SvaraRaderaMia-tack gulliga du! Per automatik så tänker jag förstås ändå att hur kan du säga så, som aldrig ens har träffat mig.. men så inser jag ju att du egentligen känner mig bättre än de som har.. efter allt du läst.. Undrar hur det skulle kännas att träffa någon av er IRL. Jag vet inte om jag skulle våga. Kanske blir som med trollet som kommer ut i solen och spricker ;) Kram.
Annika-jag tror du har rätt i det, om hon bara vetat så.. jag minns att hon en gång träffat en karl som blev lite otrevlig när han druckit.. han fick ligga på kökssoffan en natt och sen sågs de aldrig mer. Sån var hon. "En sån kan man ju inte ha" sa hon bara. Kram på dig.
anonym3-du är klok och det märks att du vet vad du skriver om, tack för din omtanke!
messan-jag ÄLSKADE låten! Svag för snyftfilmer också.. är det riktigt bra så sprutar tårarna och det är så himla skönt.. Kram!