Det är en sånhär dag då jag önskar att jag kunde sitta ute och blogga.
Egentligen så borde jag ju njuta av det underbara vädret!
Men det känns tungt.
Det är mycket nu.
Mycket att göra, att begrunda, att ordna.
Nu vaknar visst lillfisan så jag får ta tag i verkligheten igen..
Tills nästa gång..
Hoppas att det blir en skön och härlig dag för dig..../Ebba
SvaraRaderaJag hoppas att det du skrev handlar om att du planerar för att lämna din man. Du och barnen har rätt att leva i trygghet utan rädsla och falska fasader! Sänder en styrkekram genom cyberspace.
SvaraRaderaJag instämmer med det som anonym skriver... Kram, kram, kram...
SvaraRaderaSköt om dig och försök njuta av det underbara vädret lite. En krispig klar höstmorgon är underbart! Kram!
SvaraRaderaCyberkramar är ett dåligt substitut för riktiga, varma, mänskliga kramar. Men den här elektroniska är i alla fall minst lika uppriktig. Det hoppas jag att du känner.
SvaraRaderaKram
Ebba-nja det blev väl inte mer än sådär trots det fina vädret, men tack!
SvaraRaderaanonym-tyvärr inte... det rör alla andra praktiska saker kring renovering, företag, ekonomi... att separera nu skulle bli så oerhört komplicerat på mer än ett plan. Det känns som att jag inte har kapacitet att tänka i de banorna just nu, fast visst har jag övervägt tidigare alla möjliga olika lösningar.
Strandmamman-tack!
Mia-jag vänder ansiktet mot ljuset när jag kommer åt och även om tårar kan bränna bakom ögonlocken så känns det skönt med sol på näsan i den svala luften!
Maria-TACK det gör jag! Jag har förresten inte lyckats ta mig in på din blogg, funkar den?