fredag 27 maj 2011

Avsked

"Varför är du så nervös" frågar han.

Ja, varför?

Jag lämnar stan med mer än vanlig resfeber, för att ta farväl av någon jag älskat som barn.
Jag lämnar stan och samtidigt zonen.

Säkerhetszonen. Låtsaszonen.

Bloggar på en buss och fasar för att känslorna ska komma ikapp. Inte här. Inte än.

Men imorgon ska jag gråta.

Gråta för allt som kunde varit och inte är.

Och för morfar.

9 kommentarer:

  1. Åh... Kram och önskar dig styrka och mod!!! Gråt det renar och gör dig stark igen.

    SvaraRadera
  2. Det är bra att gråta men kanske inte för allt som kunde varit. En stor kram skickar jag till dig!!

    SvaraRadera
  3. Stor kram! Gråt ut, det behöver du...

    SvaraRadera
  4. Det är inte farligt att gråta och känna smärta. Det är villkoret för att kunna gå vidare och växa. Så gråt när du behöver. Stor kram och hopp om att du ska lyckas frigöra dig. Det finns ett gott liv som väntar på dig.

    SvaraRadera
  5. Imorgon flyr jag till Rhodos. Behöver också gråta... Över att lämna ett destruktivt förhållande... som jag inte vill erkänna inför mig själv... Att han aldrig riktigt har funnits...
    Kul att jag hittade din blogg

    SvaraRadera