lördag 30 oktober 2010

På väg..

Okej, nu kör vi! Vad fan är det jag har hittat på egentligen?

Imorgon bär det av och lilltjejen och sonen får klara sig med pappa.

Det är dubbelt förstås, jag som känt sådan motvilja mot att överhuvudtaget lämna honom med barnen. Som hela tiden hävdat att ett varannan-vecka liv vore fullständigt otänkbart, för barnens skull.

Det tycker jag fortfarande. Att dom är för små för att leva så. Att en vecka är för lång. Att HAN är för instabil för att det skulle kännas bra.

Men EN endaste vecka nu hoppas jag innerligen går bra. För lillan, som jag aldrig lämnat förut mer än de tre dagar som jag nyligen var på konferens. Då gick det bra, men sedan jag kom hem klamrar hon sig fast om möjligt ännu mer.

När jag tänker i de banorna ångrar jag mig. Men för mellanflickans skull känns det bra. Hon behöver mig. Maken var närmast övertalande när det hela kom på tal. Kanske rent taktiskt. Kanske vill han visa att han klarar av det. Kanske tycker han att jag är värd det?

Bit ihop. Slappna av. Andas.

4 kommentarer:

  1. Hoppas att du kan koppla av och att ni får en fin resa tillsammans. Och en liten present till lilltjejen när ni kommer tillbaka så blir hon säkert mer än nöjd! Men jag vet precis vad du menar. Jag tyckte att det var riktigt, riktigt jobbigt att resa från mina barn när de var små.

    Kram och lycka till!

    SvaraRadera
  2. Önskar er en riktigt mysig mor&dotter-resa! Kram!

    SvaraRadera
  3. Ni kommer att få det superhärligt!

    SvaraRadera
  4. Tycker det låter underbart för både dig och äldsta dottern att få ha en resa tillsammans bara ni! Men sedan dina funderingar på en ev skilsmässa och "varannan-veckas-liv. Jag tror i ert fall, liksom i många flall där man skiljer sig när barnen fortfarande är så små, att man INTE bör köra en vecka i taget. Istället kanske 3-4 dagar hos mamman resp pappan. En vecka är alldeles för lång tid för så små barn. Det är som en evighet. Att däremot ta ett par dagar i sträck är bättre. Det krävs mer av båda föräldrarna för att det ska fungera men om båda är inställda på att försöka göra det bästa för barnen brukar det kunna gå bra. Din make verkar inte alltid kunna se så långt utanför sig själv och sina egna behov men jag tror ändå någonstans att han älskar sina barn och vill deras bästa.
    Ha nu en riktigt fin vecka!!!
    KRAM!

    SvaraRadera