Klämdagsklagan

När jag jobbade, då uppskattade jag klämdagar.

Nu avskyr jag dom.

Det här blev en riktigt skitdag. När barnen inte får vara på dagis, maken är borta och regnet öser ned.

Jag har varit riktigt jävla elak också. Tänker på den här Wasabrödsreklamen jag nyss såg. När hon sliter sönder strumpbyxorna för att de råkade vara trasiga. Slogan "allt blir lättare om du äter en bra frukost". Säger en hel del och jag VET ju att blodsockerboven gör mig till en såndär hemsk skrikmorsa jag avskyr att i backspegeln erkänna mig som. Som med syrgasmasken. Men ändå gör jag det igen.

SÅ låg. Nästan apatisk. Tar INTE hand om mig själv. Vill bara gömma mig undan allt och alla. Maken har varit på jättebra humör nu så det är inte det. Ny båt har vi köpt också. Livet leker eller? Kanske bara DÅ jag tillåter mig att känna efter hur JAG mår?? Att släppa lite, lite på kontrollen. Men imorgon måste jag iallafall se till att äta, för barnens skull!