söndag 12 december 2010

Advent är mörker och kyla

Vi tänder våra ljus. Bakar och åker pulka. Lämnar och hämtar.

Men hemma är helvetet på jorden.

Här har gränser för evigt suddats ut och inget går att göra ogjort.

Såna ord jag aldrig kan förlåta att barnen fått höra. Att han ska kasta alla deras saker. Att vi ska ut före jul och att de kommer leva fattiga med mig. Att han föraktar mig och endast vill ha med pojken att göra, fast han är en sån ynklig liten stackare.

Pojken frågade försiktigt om han fick ta med en kompis hem och fick till svar att det kommer ingen jävel över tröskeln här och river något mer innan huset är sålt.

Mina ord tar slut.

Bara knuten i magen är kvar.

Vi har sagt att vi gör iordning för försäljning efter helgerna. Jag märker att han vacklar. Pratar ömsom om gemensamma framtidsplaner och ömsom om sitt efterlängtade ensamliv. Jag orkar inte följa med i den tvistade dansen längre. Sköter mitt och barnen. Biter ihop. Allt kan väl bara bli bättre. Det måste det.

Nästa vecka är jag på kurs och jag har sådan ångest för det. Kan bara hoppas att han klarar av att vara en bättre pappa när jag inte är hemma.

God Jul.

13 kommentarer:

  1. Ja, det kan nog bara bli bättre nu. Kram

    SvaraRadera
  2. Å Vännen!!!!! Det gör ont i mig att höra. Samtidigt tycker jag det låter bra om ni kommit såpass långt att ni faktiskt pratar om att verkligen gå skilda vägar. som det är nu är det ju inte hållbart. Jag inser att det är ett svårt beslut men jag tror verkligen att ni är nära gränsen nu. Att ni båda kan gå stärkta ur detta när kaoset lagt sig. Att ni förhoppningsvis kan bli bättre föräldrar på "var sitt håll". Att ni till och med kan hitta en gemensam "plattform" vad gäller barnen då ni inte längre behöver leva tillsammans och gå runt i helvetet. Jag önskar så att det kommande året blir ett år för nytt, för djupa andetag, för Livet, för Glädjen, för förlåtelsen och Kärleken. Till er alla. Ni behöver det allesammans. Hitta tillbaka till er själva till livsglädjen och kärleken till Livet.
    Tusen Kramar!!

    SvaraRadera
  3. Tycker att han kan vackla hur mycket han vill, du kan besluta att lämna oavsett. Jag hoppas verkligen att du finner styrka till det snart.

    SvaraRadera
  4. Du kan bara efter egna erfarenheter besluta dig för vad som är viktigast för dig och barnen nu.

    Knuten i magen kommer sakta att försvinna, men bara du kan få det gjort.

    Kramar om massor och önskar så att man kunde göra mer än bara skriva här inne.

    Varm KRAM

    SvaraRadera
  5. Vad synd att era barn inte kommer undan er.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker att det här är lika med barnmisshandel, förstår inte varför man inte
    tar barnen och går?
    Sorry, hur svårt det än är, så KAN
    jag inte förstå varför man utsätter sina barn för det.
    Det kommer att sätta sina spår i dom för
    resten av deras liv.

    Och joo, jag har barn och jag har lämnat....
    Det går, man orkar och kan mer än man tror.

    SvaraRadera
  7. Söta vännen! Gå nu och ta alla barnen med dig. Denna gången lämnar du!!! Han verkar totalt labil!
    Lova lämna!!! Kram och styrka!

    SvaraRadera
  8. Snälla, söta, lämna det där helvetet. Så destruktivt och obalanserat river ner, både för dig och barnen, och det kommer att ta tid att bygga upp igen. Snälla, söta, nu, innan något oåterkalleligt och fruktansvärt händer..... jag får också en knut i magen för dina barns skull, men också för dig...

    SvaraRadera
  9. Skickar några styrkekramar för att ge dig kraft och mod att härda ut den tid som återstår av gemensamt boende och destruktivt äktenskap!

    Tänk vad skönt för dig och barnen att ha ett eget hem, där ni slipper alla bråk, hot och hårda ord mellan dig och maken. Ett hem med mer lugn, där ni kan hämta kraft att orka med det som ännu kommer att vara jobbigt en tid framöver, för allt kommer naturligtvis inte hux flux bli bra efter separationen. Men jag tror att bara det att slippa bo under samma tak, kommer att kännas som en ganska stor lättnad. Det finns möjlighet för er att få ett mer harmoniskt liv där i framtiden, om du fattar mod och verkligen bestämmer dig för att lämna din make och genomföra skilsmässan! Det kan bara bli bättre för er, inte sämre.

    SvaraRadera
  10. Du
    Jag hoppas för barnens skull att 2011 kommer bli ett NYTT år med lugn och trygghet !!!
    För hur rädd du än är måste väll din kärlek till BARNEN ge dej kraft för en framtid, men NEJ det kommmer inte att bli lätt men det kommer att gå...

    En massa styrkekramar och julefrid till er <3 <3

    SvaraRadera
  11. Vill mest säga att jag tänker på dig och barnen nu i juletid!
    Stor varm KRAM!!!!

    SvaraRadera
  12. Endast du har ett svar.
    Hoppas du och barnen just i skrivande stund har det lugnt någonstans i juletider, får lite energi och sedan att du väljer att GÅ ur detta och till något NYTT. Framtiden för dig barnen och ert gemensamma liv

    Mamma med 3

    SvaraRadera