Käre Gode Gud, Jesus Kristus och snälla, snälla Önskestjärnan
kan ni uppfylla min önskan
att mamma och pappa blir sams
det är det enda jag vill
det enda jag önskar
jag lovar att lägga mig själv
och om jag får min önskan uppfylld Gud
blir jag så glad
som tack ska jag dö
så jag får komma till Dig
och vara som Du är
Sorgligt! :( Jag hoppas återigen att du tar dig ut.
SvaraRaderaVännen.
SvaraRaderaDet handlar inte alltid om att hålla sams, även om detta är vad din son önskar mest av allt. Och det förstår jag att han gör. Han är barn. Ert barn. han vill att NI ska vara sams för då är livet här som bäst. MEN i vissa fall är det nog så att sams kan man inte bli förrän man rett ut saker och ting. Och ni verkar kanske inte riktigt där än? Så ja, jag vet inte det där med sams är en definitionsfråga. Att få ett fungerande familjeliv och för din del ett fungerande LIV kanske egentligen är vad som skulle gynna sonen bäst? Även om han inte kan förstå detta nu.
Jag önskar dig all Lycka till inför det kommande året!!!!
Styrka och mod!
Kram!
Orkar egentligen inte läsa din blogg längre då jag bara blir arg på dig. Men nu får det f-n vara nog.
SvaraRaderaHar din son skrivit detta?
Stackars din son, stackars dina barn. När ska de få en mor som tar sitt ansvar för situationen. Sluta upp och vara ett offer. Du ÄR inget offer Du ÄR vuxen. Du har ett val men pga något skäl är du kvar i relationen trots att dina barn lider. Varför? Jag önskar dina barn all lycka och kärlek för de är dom verkligen värda. //Krista
Jag instämmer helt och fullt med den anonyma kommentaren ovanför!!
SvaraRaderaDu ÄR inget offer, det är ett val du gör,
men dina stackars barn dom ÄR offer, dom har inget val!
Snälla, snälla GÅ NU!!!!!
SvaraRaderaEtt litet barn, femåring? sexåring? kan naturligtvis inte föreställa sig vad en skilsmässa innebär. Han känner bara till det som är nu. Och barn är lojala mot sina föräldrar och älskar dem nästan oavsett vad de utsätter dem för. De är ju så utsatta, de får finna sig i vad de vuxna än beslutar. Och barn älskar oftast båda sina föräldrar, och kan hamna i en lojalitetskonflikt mellan sina båda föräldrar när dessa inte kan samsas eller umgås utan att vara elaka mot varandra. Tyvärr känner ofta barnen skuld också, att de på något sätt är orsaken till att föräldrarna bråkar - och de tror att om de bara är jättesnälla så kanske föräldrarna blir sams igen. De kan bara tolka situationen utifrån sina barnaögon. Att det kanske är bättre för föräldrarna att bo på varsitt håll, och bli lyckliga på var sitt håll, kan de inte föreställa sig. Iallafall inte förrän efter ett tag, när skilsmässan är genomförd och situationen (förhoppningsvis) har lugnat ned sig lite.
SvaraRadera