Ärligt. Jag har aldrig förstått det här med varför alla ska blogga nuförtiden. Vad är det som gör att snart alla och envar lägger ut sitt privatliv på nätet? Till allmän och evig beskådning?! En samtida terapiform, bekräftelsebehov eller har vi så lite tid till möten med andra människor IRL att vi väljer andra forum? Vet inte. Vad gör jag då här kan man undra. Jag med! Vad har JAG för motiv och förväntningar? Motivet som jag kommit fram till är tillgången till en ventil och samtidigt en dagbok som inte kan förläggas eller försvinna (återkommer nog till detta framöver). Förväntningarna är låga, men jag tror jag kommer få rycka upp mig litegrann om det ska vara intressant för någon annan än mig själv att läsa. Hitta saker att berätta. Tvingas tänka lite längre. Jag har iallafall bestämt mig för att prova och samtidigt vara brutalt ärlig. Därför också anonym tills vidare. Jag har egentligen inte ens tid och ork att kolla mailen så det kan nog komma att dröja mellan inläggen, men jag ska verkligen försöka.
Har du ändrat uppfattning efter resans gång? Förlåt, glömde presentera mej. Jag hittade hit genom Maj och jag fastnade vid din beskrivning. Det är för tidigt att avslöja vad jag tänkte, jag får återkomma till det när jag läst mer i din blogg.
SvaraRaderaja du har varit grundlig och det har jag sett först nu tyvärr.. får väl svara att JA jag har til viss del ändrat uppfattning.. mitt bloggexperiment har gett mig oerhört mycket..!
SvaraRadera