Varför?

Ja varför stannar människan frågar sig säkert vän av ordning. Om nu någon läser. Varför skiljer hon sig inte bara och flyttar hem igen? Jo, för att blotta tanken på att bara ha mina barn hos mig halva tiden gör mig panikslagen. För att allt inte är så glasklart svart eller vitt. För att det finns ljusare stunder. För att det finns anledningar till hans beteende. Inget ursäktande, men dock lite med förståeligt. För att jag i grund och botten är rädd för att bli ensam? För att jag är lat och feg?? För att han ändå är bortrest så pass mycket...???