Åh, ja, vi är hemma igen.
Det var länge sen!
Månader, minst. Eller?
Jag har så mycket att berätta och samtidigt ingenting. Allt måste få ta några extra varv först.
Så många tankar att tänka. Tårar att gråta. Men det finns ingen tid. Jag trampar vatten.
Ska försöka låta orden komma till på fredag kväll då jag är ensam hemma nästa gång.
Tills dess, några bilder, några ögonblick..
Då väntar jag på fredagen. Bilderna andas längtan, särskilt den första.
SvaraRaderaUnderbara, härliga bilder.... Hoppas att ni hade det lugnt och avkopplande!!! Stor kram genom cyber-space/K
SvaraRaderaÅh, hoppas ni kan njuta trots allt!
SvaraRaderaVilka bilder!
SvaraRaderaDin text andas ändå hopp så jag är hoppfulll inför fredagen.
Kramar!!!
Var i Norrland höll ni hus? Påminner om våra stränder och våra vatten... och likadana roadkillers har jag också sett här :((
SvaraRaderaKramar från "andra sidan" = Österbotten!
Snart åker jag "hem" och då ska jag läsa ordentligt och kommentera. Ha det så bra nu. Så gott det går i alla fall...
SvaraRaderaKramar
Undrar vad du kommit fram till, eller vad du upplevt eller vad det kan tänkas vara för ord som kommer att trilla ur dej på fredag. Det låter ändå som ditt hjärta är lite gladare.
SvaraRaderaJag har inte riktigt hunnit med nu så jag svarar bara tack till alla som kommenterat! ps bara till Strandmamman att det är inte långt från Norrbottenskusten!
SvaraRadera