Nu är det krig.
Precis så hade jag tänkt formulera mig.
Stött och blött orden i mitt huvud i ett par dygn redan.
För han hade skaffat en advokat. Han skulle göra mitt liv till ett helvete och han skulle ta barnen ifrån mig. Så var det sagt.
Jag stretade inte emot längre. Jag kände verkligen att so be it. Du kan inte göra mig mer illa. Mina tårar är slut. Det oundvikliga närmar sig och jag kan bara flyta med. Jag kan bara be. Och försöka hitta en bättre advokat...
Jag försöker få min son att tro på att det inte är sant som pappa har sagt, att de två ska bo tillsammans utan mig och småsystrarna.
Jag vet inte vad som hände sen. Jag tror inte på att man kan åka till helvetet och komma tillbaka. Men stormen bedarrar än en gång och jag vacklar. Jag står på ostadiga ben och ser vägskälet framför mig krympa till en parkeringsficka.
Likt flugan som sprattlat till i spindelnätet ligger jag kvar där, snart kraftlös och än mer fjättrad.
Flämtar.
Avvaktar.
Snälla du.... Skulle vilja ge dig stöd och en stor kram. Du kan inte låte barnen ha det så länge till. Inte dig själv heller!!! Förstår att det alltid är lättare sagt än gjort, men jag har varit där själv... Sätt bollen i rullning när du är väl förberedd. Ta kontakt med en advokat, kolla bostäder osv... Förbered dig väl innan. Lycka till gumman!!!! KRAM /K
SvaraRaderaRes dig. Torka bort spindelväven. Titta en gång till. Är du säker på att det inte är vägskälet du ser? Gå lite närmare så ser du. Vi går här bredvid dig.
SvaraRaderaVännen!
SvaraRaderaFinns det NÅGON du kan prata med om detta? Någon enda? Vän? Familj? Proffs?
Snälla ta kontakt med någon teraput eller liknande? Kommunenerna brukar ju ha familjerådgivning med ofta ganska bra personer. Om inte annat kasnke de kan lotsa dig vidare, hjälpa dig, att hitta andra personer som kan stötta dig på vägen. Ang advokater och annat? Bostäder? Etc.
Jag vet att man kan prata med dessa "familjerådgivare" även som enskild person. Alltså inte som par.
Jag tror du behöver någon som står på din sida nu! Någon som kan hjälpa dig att lysa upp så du ser vägskölet igen.
Någon som kan hjälpa dig att skriva upp en packlista inför den resa du eventuellt kommer att påbörja. Man kan itne tänka på allt själv. Ibland behöver man hjälp.
och varför i all världen är din man endast intresserad av er son?? Inte flickorna? För att han är pojke eller för att han är er första?
Kanske vet du inte ens detta själv.
Vill skicka stora stödkramar till dig!
Men snälla, försök att hitta någon som kan stå vid din sida nu!
Lycka till!
Kraaamar!
Saltis har redan gett många goda råd...men även om jag antar att han inte lyssnar, kanske det ändå kan vara bra att formulera en sak, som kanske kunde fastna någonstans...: att barnen behöver båda föräldrarna och inte ska behöva lida mer än nödvändigt eller användas som slagträn i bitterheten. Att de förstår att det inte är deras fel. Din man låter väldigt rädd och osäker då han beter sig sådär - attack är ofta de svagas vapen. Vad har skadat honom sådär? (helt irrelevant fråga som jag bara nu kom att tänka på). Önskar er alla kraft, styrka och visdom, kram till dig!
SvaraRaderaLåt dig inte skrämmas. Detta är ett väldigt vanligt sätt att bete sig av män som förtrycker kvinnor och vill ha makt.Du har lika stor rätt till en advokat som han. Och i Sverige ska det synnerligen grava skäl till för att det inte blir delad vårdnad.Det tas hänsyn till vem som barnen varit mest hos och känner trygghet hos.Och var lugn,jag tror om det går till delad vårdnad är han typen som inte kommer att orka med barnen. Och om du låtsas som du tycker det är bra de är hos honom kommer han inte känna han kan förtrycka dig genom att"ta" barnen.Hans hot är mer riktat mot dig för att han kommer åt dig genom barnen. Tala dig varm för att han också ska ha barnen, då ska du se det blir mindre intresant.
SvaraRaderaJag var i kväll på körens övning, och läste ett par bloggar på mobilen under tiden jag satt där i bänken. Läste din, ett par minuter senare sjöng vi sången "You´ll never walk alone", och då sjöng lilla sopran-jag direkt för DIG. Och tro mig, vi - alla dina bloggvänner - är här med dig och stöder dig på den väg du går, vi finns här för dig! Walk on!!
SvaraRaderaJag sjunger den en gång till, för dig, här och nu:
When you walk through a storm
hold your head up high
and don´t be afraid of the dark
At the end of the storm
there´s a golden sky
and the sweet silver song of a lark
Walk on through the wind
walk on through the rain
tho´ your dreams be tossed and blown
Walk on, walk on, with hope in your heart
and you´ll never walk alone
you´ll never walk alone
Gå sen in på youtube.com, sök på videos och You´ll never walk alone, och välj Sissel Kyrkjebös version - lyssna, blunda, ta den till dig...
Varma varma kramar till dig, min okända men kära vän!!
Lättare sagt än gjort MEN gå inte på hans hot!!Underytanjag kämpa.
SvaraRaderaDet är att skrämmas det han gör nu. Makt. Kämp, tänk ut en strategi. För anteckningar om alla hans hot och oförskämdheter mot dig och barnen. Skriv upp datum och klockslag.
Han kan INTE ta barnen. Inte enda han får ta alla. De veckorna som är hans. Han kan aldrig ta dem från dig. Ta strid och visa dig inte svag!!!
Han märker att han kommer inte åt dig annat än genom barnen. HAN FÅR INTE SÄGA NÅT TILL DEM. Kom ihåg regeln: "allt ska göras för barnens bästa det står i lagen. "
Han får väl först förklara då allt han gjort och sagt. Han har inte rätt att säga så till pojken. Det kommer vändas emot honom. Alla har sagt så bra grejor och jag håller med. Han kan aldrig förklara i rätten att han ska dela på barnen. Leta rätt på en bra advokat. Åhh vad fint med sången från "Strandmamman"
Kram
/Susanne
Stå på dig vännen, samla kraft och starta om!!
SvaraRaderaExakt, han försöker SKRÄMMAS, hota med det enda han vet betyder mest för dig i hela världen, din akilles häl. Om det skulle gå så långt är jag ganska övertygad om att du skulle "vinna"; du är deras mor, han jobbar jämt, vad vill BARNEN?! Även om de är små - vad vill de, om de fick välja mellan er? (hemska, hemska val - jag vet, har varit där själv), men jag skickar dig tusen styrkekramar och tycker du är otroligt stark som tagit steget - för både din och barnens skull.
SvaraRaderaKatja-nej visst är det hemskt, det värsta är nästan dock att han trots all den kunskap han "borde" ha inte verkar FATTA vad han gör mot ffa pojken som är äldst... att han ter sig förvånad när han inser att han måste ta tillbaka det han sagt då pojken utbrister "men varför SA du så då?" apropå att han ju visst vill bo tillsammans med oss.. svarar pojken att "det var ju bara för att jag var arg jag sa så.." MAN FÅR JU ALDRIG SÄGA SÅ.. det är väl inte så svårt att fatta eller?! Tack för att du finns där.
SvaraRaderaMajken-om jag får kalla dig så, tycker fö det var väldigt vitsigt valt med Maj K.. hade jag aldrig kommit på själv. Får väl skaffa GPS kanske. Eller i vart fall rejäla ficklampor. Men just nu.. en P ficka.. kanske på väg mot nästa korsning..
Saltis-Tack! Du vill så himla väl och du är så snäll. Men jag känner att jag ändå står så ensam här tills det verkligen smäller på riktigt så att säga, om det nu KAN bli mer.. Då kontaktar jag förstås en advokat jag också och pratar med någon på familjerätten till att börja med. Kommunen här ger jag inte mkt för och de ska ju också jobba förebyggande, inte när det redan skitit sig så att säga.. Familjerådgivning känns ju som att det takes two to tango.. Psykologer har jag genom åren avverkat två som inte gett mig något över huvud taget. Otur kanske. Det är ett stort handikapp för mig i det här fallet att jag är så otroligt dålig på att erkänna mig svag och be om hjälp, att jag alltid ska ha klarat allting själv. Och att jag har så få anförvanter IRL. Inte van att säga som det ÄR.. Lite cynisk också paranoid kanske tom men vill inte visa mig svag på något offentligt vis som han i framtiden kanske kan använda mot mig. Vad gäller barnen tror jag han känner att det bara är pojken han hunnit "bonda" med hittills, han som skulle betyda mest att tappa kontakten med. Säger också att han inte vill att jag ska göra en flicka av honom.. dvs låta honom gråta tex..
Jemayá-tack du ja jag har ägnat många år att fundera på samma sak.. och försöka "laga".. tycka synd om blir en svaghet för man ursäktar så mycket..
lurigopalia-ja du är lurig och ajg tror du har helt rätt. Jag har haft sån oerhörd ångest för att behöva lämna ifrån mig barnen varannan vecka men egentligen, i längden, så har jag svårt att se hur han skulle orka med det.. Trots allt så är det ändå det jag är rädd för, att tvingas vara ifrån dem halva tiden och inte heller finnas där och kunna skydda dem från hans utbrott och stränga "fostran"
Strandmamman-jag gråter redan utan Sissel, som jag fö älskar. Rörd över att du tänkte på mig och avundsjuk på din sopranstämma. Kram från en raspig alt.
Suz-nej visst inser jag också att det skulle bli delad vårdnad och säkert rätt ok i längden då han svalnat lite.. men nu låter det ju också som om han är djävulen själv.. det gör det ju så svårt när det vänder, som idag då vi var ute med båten utan ett moln på himlen, barnen älskar sin pappa och allt flyter..
pysen-TACK, kram!
allabout-visst han vet vad som biter.. det hemska är att barnen avgudar honom och pojken sa till mig att han VILL bo med bara pappa.. eftersom lillasyster är så bråkig med honom. Du vet med pappa är det ju lördag hela veckan.. när han är hemma är det fest, lättköpta segrar, allt det obekväma får JAG ta, jag är alltid sura lägg-och tandborstpolisen.. gnäll och stressdagistanten.. u name it.. Så jag känner lite som att han vinner över dem, för att slå till sen mot mig, under bältet.. *rys* Tack för att du tror på mig, men jag vet inte om jag tagit något steg egentligen. Vet inte mycket just nu.