tisdag 4 maj 2010

Ett år och ett löfte

När pojken fyllde fem år lovade jag något.

Jag lovade honom att allt skulle vara annorlunda när han fyllde sex.

Jag vet inte om jag är en lögnare eller bara en förbannad svikare.

Jag vet, och jag tror pojken vet, mycket väl vad jag menade. Jag kände verkligen att det finns inte en chans i helvetet att vi fortfarande lever såhär om ett år.

Men det gör vi ju. Nästan.

Fast pojken sa att han var nöjd med sin sexårsdag. Och det stora outsourcade kalaset som hölls helgen innan.

Men likförbannat så fick det bara inte vara bra hela vägen in i mål. Likförbannat så står han där och skriker åt mig när vi ligger i pojkens säng och försöker läsa nya Bamsetidningen. Skriker och gormar om saker som överhuvudtaget inte skulle behöva få ta plats den här dagen.

Och får mig att känna mig som en lögnare och förbannad svikare.

7 kommentarer:

  1. Kram! Önskar man kunde trösta.

    SvaraRadera
  2. Det han gör är inte okej, du vet det va? Eftersom jag har ett gammalt medberoende (!) skulle jag med handkraft vilja lyfta er ur systemet, men vet ju numera att kraften måste komma från dig själv.
    Bara du kan förändra er (din och barnens) situation.

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  3. regnnatt-det gör du

    Åsa-jag vet det, men det är som du säger.. och precis som du själv vet.. och med den insikten så känner man sig ännu sämre som inte bara går!

    SvaraRadera
  4. Hej.. igen, jag läser vidare! Kram till dig!

    SvaraRadera
  5. Det är verkligen inte ok, men det vet du.

    Du måste bara komma till punkten. Själv.

    Hoppas för din och barnens skull att du kommer dit snart.

    Kram!

    PS. Skönt att du börjat skriva igen iaf. DS.

    /O.

    SvaraRadera
  6. Nu har jag inte gått in på den här bloggen på 2-3 månader. Samma visa gäller fortfarande. Ta Dig för sjutton samman, Du har inget att skylla på längre. Tiden går.....När jag läser dina inlägg uppfattar jag att Du inte är ett dugg bättre än din man. Ni kommer båda må bättre på sikt. Tänk på dina barn för just nu gör du det inte. Sorry för ett kanske tufft inlägg men ditt liv blir inte bättre av att alla tycker synd om dig och bekräftar ditt elände hela tiden. Sätt ner foten! Gå vidare IDAG inte imorgon..... Kram Cicci

    SvaraRadera
  7. Sunflake och O-tack!

    Cicci-ja det är hårt och jag undrar verkligen, verkligen vad det är du läst som får dig att känna att jag inte är ett dugg bättre än min man..? Om du bara visste. Om du bara varit där jag är. Jag hoppas du slipper.

    SvaraRadera