fredag 19 februari 2010

Fredagstema-livet efter döden

Jag väljer att tro.

Tro på att det finns något mer.

Något som möter mig när jag inte har här att göra längre.

Jag är inte rädd för att dö. Jag har sett döden i vitögat och känt dess härskna andedräkt ett antal gånger och allt jag kan säga är - lugn. Hur skrämmande och plötsligt det än varit så kändes själva dödsögonblicket bara just - lugnt. Så jag tror inte att det är så farligt. Däremot så är jag rädd för att tvingas lämna mina barn alltför tidigt.

Då hjälper det att tro på något mer.

Att vi alla någon gång får ses igen.

Kanske i Nangijala.

8 kommentarer:

  1. Fin och klok tolkning. Inget rätt inget fel, det är vad vi tror. Jag som också varit nära döden fattade det inte ens. SÅ inte har jag något att vara rädd för kan jag tänka nu efteråt. Lite trösterikt.

    SvaraRadera
  2. Visst är den allra största skräcken att mista sina barn. Eller att måste lämna dem för tidigt. Det är tankar jag absolut inte vill tänka för då blir jag alldeles kall.
    Fint att du har en tro. Jag ösnkar jag hade en starkare tro, men kanske kommer just sådana känslor att kunna utvecklas senare i livet? Vissa saker förändras ju med tiden.
    Stor kram!!

    SvaraRadera
  3. Så fint och välformulerat du skriver! Jag känner som du!
    Kram kram

    SvaraRadera
  4. Jag förstår hur du menar och inom mig VET jag att vi ses igen. Har haft kontakt med min avlidna pappa, farfar och morfar!
    Jag är inte rädd för att dö, jag är mer rädd för HUR jag kommer att dö. Och att förlora mina barn; det vill jag inte ens tänka på!
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Fritt ur hjärtat-tror det är så för de flesta som varit nära.. man är konstigt nog inte lika rädd sen..

    Saltis-det är just det, jag VÄLJER att tro.. fast jag också inser hur låg sannolikhet det är rent vetenskapligt.. Iofs så är det nog också så att det växt sig starkare med tiden..

    HeLena-tack, kram!

    Pia-spännande, önskar att jag kunde få kontakt med min mormor..

    SvaraRadera
  6. Så många fina och kloka tolkningar om det här svårt ämnet. Visst är det ett val man gör, om något som man egentligen inte kan veta.
    Jag hoppas på att få barn så att O och jag kan leva vidare i nästa generation...
    Hoppas att 3-års dagen blev fin.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Du kan kika under kategorin Spirituals/Upplevelser om du vill läsa om mina möten med "andra sidan".. Att få kontakt med pappa var så stort!! Och mitt medium(som jag bor granne med)kände inte min pappa överhuvudtaget så det fanns inte en chans att hon kunnat veta "saker" i förväg.. Och hon sa så mycket som stämde så jag VISSTE att pappa var där!! Starkt!!

    SvaraRadera
  8. Vad fint skrivet! Precis, döden i sig är inte otäck egentligen, det är det att vi tvingas lämna några som är det otäcka

    SvaraRadera