Om en vecka sitter maken och sonen på planet till Florida.Det har varit på tal en längre tid, men jag har varit mer än tveksam till idén så därför har det inte blivit av... förrän nu.
Kan man väl förstås såhär i efterhand tycka att det var taktiskt att skicka iväg mig på enbarnssemester först. Men det ska sägas att även maken har haft sina tvivel till att åka ensam med sonen. Mest för att det ju är så sårbart att vara ensam vuxen, om det händer något. Det är min största skräck också, att maken blir sjuk eller något och pojken lämnad åt sitt öde. För att inte tala om kidnappningsrisken. Jag kommer inte sova gott medan de roar sig!
Min oro blir ju inte mindre av samtal som det vi hade härom kvällen, när pojken bad mig att lägga hans favoritstrumpor vid graven om han dör. "Men herregud varför säger du så", blev ju min omedelbara reaktion, varpå han svarade att han trodde att han skulle bli skjuten i Amerika...!
"För jag har inget vapen. Och inte pappa heller. Och där är det krig hela tiden"
Fy fasen så obehagligt att han ens tog upp det! Mina värsta mardrömmar, vad har de i hans lilla huvud att göra? Jag undrar var han fått det ifrån. Och det känns mer än olustigt att tänka på. Så nu försöker jag proppa honom full med positiva bilder av hur roligt de kommer att få det, så att han inte ska vara rädd för att åka. Men det hjälper ju inte att maken gärna målar fan på väggen. Och när han är på det humöret så kommer det ju förstås saker i stil med:
"Får jag jobb därborta så kommer det bara ett sms. Möt pojken på Arlanda."
Ärligt talat så kände jag att om bara pojken kommer hem så skiter jag i resten.
Om bara pojken kommer hem.
Förstår att du har separationsångest! Men de kommer säkert att ha det underbart! Tar förgivet att det blir Disney om inte annat på schemat?
SvaraRaderaKommentaren påminner mig om min kusins dotter som var liten när hon besökte Göteborg under EU upploppet för några år sedan. Då bad hon sin pappa att de skulle åka hem till Sverige igen!
Disney world.. Sea world.. Kennedy Space Center.. u name it.. och massor med hamburgare! Gillar kommentaren.
SvaraRaderaDet blir säkert härligt för dom. Men visst är det jobbigt att lämna sina barn och vara utlämnad att lita på någon annan, även om det är pappan... Och så kommer pojken att växa med resandet, det är så lärorikt!
SvaraRaderakram
Håller tummarna med dig om att du får det där sms-et och bara får hem grabben :) Jag fattar.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag skulle verkligen vara orolig att släppa iväg din son med denna märkliga man du har, viken galen kommentar! hoppas han stannar kvar där och skickar hem sonen till dig..
Mvh Anneli
Vännen jag är säker på att det kommer att gå bra. USA är faktiskt inte riktigt så hemskt som det ibland utmålas. Kidnappningar, skottlossning och sådant är inte "vardagsmat" överallt. Det beror mycket på i vilka områden man är. Och jag gissar att de kommer besöka turistställen och inte slumområden eller??
SvaraRaderaJag tror att det kanske kan vara bra för dem båda att få lite egentid med varandra.
Sedan tycker även jag att din man verkar ha problem främst med sig själv vilket gör att han ofta verkar haspla ur sig väldigt konstiga saker. Men han är ändå din sons pappa och jag är ganska säker på att han älskar sin son, så jag tror inte du behöver vara orolig.
Alls.
Så det handlar inte OM pojken kommer hem utan NÄR pojken kommer hem. För det kommer han att göra! -)
Kramar!
HeLena-ja jag tror också att de kommer ha det bra, men det hade varit nog svårt för ett kontrollfreak som mig med en normal man..!
SvaraRaderaAnonym-tja ibland känns det ju så..
Anneli-hoppas du har fel vad gäller min oro, som vanligt är det nog mycket snack och lite hockey..
Saltis-tack snälla!!
Oj du kommer att få hem en liten kille, full av nya upplevelser. Han tycker säkert det är kul att pappa rår om "bara honom" ett tag. Skicka med ett foto på dig och småsyskonen så han kan pussa godnatt varje kväll...det skulle jag ha gjort. Småsyskonen kan ju ha ett kort på honom som ni pussar godnatt på...
SvaraRaderaKramar!!!
Jag kan förstå hur det känns.. Nästa höst ska min unge(då 18 år!! *flin*) ensam åka på ett utbytesår just till USA!!! ;o)
SvaraRaderaDet kommer att gå jättebra, det är jag säker på!!! Kram!
Taina-ja jag hoppas det bara blir positiva upplevelser.. att maken kan slappna av lite.. så att de får det bra. Laminerade en bild på mig och lillan när vi reste bort, ska försöka hinna göra motsvarande nu och smuggla med i hans handbagage.. (maken tycker sånt är larv)
SvaraRaderaPia-stackars dig, jag bävar för de åren!
Hej, Har nu läst igenom din blogg. Fascinerad, upprörd och känslor fulla med empati träder fram. Omöjligt för mig att förstå allt men jag ville ändå lämna ett avtryck av respekt för dig och för att du låter mig läsa och med hopp om att du får ett liv som du förtjänar med glädje och engagemang. Hur det än blir och går.
SvaraRaderaDu låter stark. Jag hoppas du hittar rätt. / Å