Äntligen.Så känns det bara just nu. Äntligen måndag, terminsstart och äntligen blev jag av med barnen några timmar!! Åh, fula tanke, men det är helt ärligt sant och jag kan inte förmå mig att skämmas ens.
Det var SÅ skönt att komma hem från dagis och vara bara två. Kunna plocka i hallen, hiva ut returpapper och pantflaskor. Fika lite mer och läsa tidningen. Bädda sängar och öppna fönster. Sätta på radion. Känslan av att bara vilja RÖJA hinner till och med infinna sig...
Det håller i sig ända tills det är dags för lillfisan att sova förmiddag. Jag lägger mig bredvid och ammar en stund. Blir med ens sådär trött och blåvalstung igen. Fryser och drar täckets hörn omkring mig så gott det nu går när man ligger ovanpå...
Det enda som hindrar mig från att ligga kvar tills jag vaknar av hunger är detta. Just detta. Att jag vill uppdatera bloggen. VILL. För detta är min livlina, mitt hemliga fjärde barn. Nu har jag så mycket tankar på hög som måste sorteras, bearbetas och förhoppningsvis till slut.. publiceras. Tack för att ni läser.
TGIM.
Sådär känner vi nog lite allihop när allt drar igång igen efter en lång ledighet, vare sig man har barn eller inte... Jag brukar tycka att det är jätteskönt att få tillbaka alla rutiner (som man innan ledigheten var så dödligt trött på), komma igång och gärna börja på lite nya projekt :o)
SvaraRaderaHeeeeeeeeeeej och välkommen hem kära vän!
SvaraRaderaRutinerna är så välkomna de med. Våra har inte riktigt kommit igång än eftersom skolorna startar den 31 augusti. Men jag och maken jobbar så liiite rutiner är det.
Jag tycker också det är superskönt att få den där lilla stunden för sig själv. Inget jag skäms över och det har väl hänt att jag sagt det högt och fått en kommentar tillbaka typ "vilket lyx". Jaja, who cares.
Sortera tankarna du. Jag väntar på dem och finns här när du behöver en livlina.
Stora kramen
Åh vad roligt att du är tillbaka i bloggvärlden igen. Känn inget dåligt samvete över at du vill ha tid för dig själv. Det ÄR jobbigt att vara förälder och att alltid ha barnen omkring sig. Man behöver en paus. Kram!
SvaraRaderaInte ska du ha dåligt samvete för att du tycker att det är skönt att vara ensam lite. Det tycker alla, även de som inte har barn:)
SvaraRaderaBarnen tycker säkert dessutom att det är kul att komma tillbaka till dagis och träffa sina kompisar igen.
Kram
Haha barnen tycker kanske det samma.
SvaraRaderaMan gör så när man behöver egentid. Alla blir trötta på att ha barn runt sig hela tiden. Hela, hela tiden och dina är ju så små.
Fullt normalt att reagera så alltför få som vågar säga det bara.
Skönt att du är tillbaka igen underytanjag så "vi vet var vi har dig".
Kramar
/Susanne
Du jag tycker det låter helt normalt att vilja ha lite barnfritt ett tag. Att ensam sköta om alla barn måste ta enorm energi. Själv kan jag känna så trots att jag bara har ett barn och en man som tar delar ansvaret med mig.
SvaraRaderaHoppas nu att du kan ladda dina batterier lit igen.
Kram!
Oj vad jag känner igen mig. När jag var mammaledig med första barnet skämdes jag för att jag inte kände mig så där rosenrasande glad över att vara hemma hela tiden. När dottern vaknade efter en kort powernap suckade jag inombords många gånger. Med perspektiv på det hela kan jag fölåta mig skälv. Jag led av sömnbristen och omställningen i tillvaron var stor. Nu med andra barnet njuter jag fortfarande när de sover, men jag kan finna harmoni i de vakna stunderna också. Kram.
SvaraRaderapysen-ja visst är det så, hösten kan nästan komma som en befrielse, jag gillar den iaf
SvaraRaderaTaina-tack detsamma och tack för att du finns där!
Mia-roligt att vara tillbaka! Jo visst behöver man vila från barnen ibland..
Camilla-barnen var inte lika övertygade konstigt nog.. jag tycker också att de borde vilja träffa kompisarna igen.. men pojken tycker det är lite jobbigt med de bråkiga killarna på dagis och tjejen ja hon vill hellre till jobbet säger hon, som pappa ju..
Suz-ja visst är det lite tabu att bli less på sina barn men när man är anonym kan man ju säga vad man vill haha
Saltis-jo det är väl helt normalt inser jag med och jag kan tänka tillbaka på när bara ettan fanns och undra vad som var så jobbigt DÅ... men det är ju så att förutsättningarna och erfarenheterna de ändras hela tiden jag var ju inte samma mamma då som nu.. alla har fullt upp med sitt.. kan vara lite ledsen också över att de andra inte alls får lika mycket som han fick av tid, pedagogik och omsorg.. han var ju mitt heltidsprojekt som jag verkligen satsade allt på.. tjejerna har bara fått hänga med och plocka smulor liksom.. samtidigt tänker jag att det på sitt sätt gjort/gör dom starkare och mer självständiga.. Tyvärr kan jag bara fantisera om hur det vore att DELA ansvaret, det måste kännas väldigt bra!
Maria-roligt att du känner igen dig.. eller ;) Jag känner också så med minsta nu att jag blir nästan irriterad när hon vaknar.. men nu är hon ju tio mån och kan inte begäras sova hela tiden längre! Men de stunderna då åtminstone en av tre sover eller inte är hemma.. ÅH SÅ SKÖNT DET ÄR..