Idag är det tisdag.Tvätthögen har krympt till knappa hälften. Förkylningarna har gått från snörvel- till hoststadiet.
Även de brunaste små barnben bleknar snabbt nu när sommaren försvann som i ett nafs över helgen och vi bytte grekisk hetta mot sval svensk sensommar.
Vi har magplasklandat och vi hann knappt hämta andan innan även grävmaskiner och hantverkare var tillbaka på banan. Jag har inte hunnit samla tankarna, nu gäller det bara att ro, ro, ro eller åtminstone trampa vatten.
Just nu kan livet delas in i före och efter Grekland. DÄR var ett kapitel för sig.
Efterlivet är ganska enkelt eftersom maken funnit någon sorts inre frid och uppför sig bättre än på länge. Det är bara det att JAG hinner ju inte med.
Det går inte att bara sudda bort allt som hänt. Jag klarar inte av att bara glömma och gå framåt per automatik, utan closure.. så jag blir lite som en zombie, som vaggar med och flyter runt och säger ja till det mesta..
Men JAG. Jag är inte DÄR. Jag är någon annanstans. Där mina känslor är och gömmer sig.
Önskande att vi fick vara tillsammans.
Min familj, min känslor och jag.
Ingen dålig hög med tvätt, och det var ju bara hälften!
SvaraRaderaHoppas att du hinner ta hand om dig själv lite mellan varven occkså.
Kram
Synkronisering. Vad är det? När den ena är klar med sitt , så befinner sig den andra någon annanstans. Shit vad svårt det ÄR! Life is not easy, sa en kursledare jag hade en gång i tiden. Jag trodde han syftade på statistiken men det är så mycket mer som inte är "easy"...
SvaraRaderaHang in there, sister!
Kramen
Kanske kan du passa på att försöka prata lite med mannen nu när han verkar mer tillfreds?'
SvaraRaderaKanske orkar hjan lyssna och faktiskt försöka lite då?
Kan det vara värt ett försök?
kram!
Kan inte annat än skicka lite styrka som vanligt...
SvaraRaderaCamilla-den blir sällan mindre än så...
SvaraRaderaTaina-ja inte är man ofta på samma plats inte.. och jag som dessutom är så himla långsint, inte ens vanliga små oförätter glöms här inte..
Saltis-det brukar sluta med att han anser att gå då om det inte passar, förlåt säger han aldrig i livet, blir lite av att jag undviker att väcka den björn som sover alternativt bara försöker njuta så länge det varar med friden.. OM jag känner att jag når fram någon gång så blir jag som regel dubbelt besviken nästa gång.. Men visst, det är värt att försöka, när tillfälle ges..
allabout-TACK som vanligt!