Vi var ju som sagt till psykologen med pojken för en tid sedan.I början av sommaren var det dags för ett uppföljande samtal då även maken följde med. Det behöver väl knappast nämnas att maken och psykologen inte riktigt klickade. Det är inte riktigt hans kategori av människor (hm vilka är det?) skulle man kunna säga.. Nåväl, hon fick i vart fall sagt att vår pojke är mycket begåvad för sin ålder, har svar på tal och är påhittig MEN..
Hon anser att han har lite väl svårt att hålla pennan, att försöka skriva och rita. Han hade dessutom väldigt svårt att uppfatta mönster och former (nämnda pussel förstås) varför hon misstänker en perceptionsstörning.. det vill säga en störd uppfattningsförmåga då... vilket väl i sin tur skulle kunna betyda en liten hjärnskada trots allt. Puh.
Kanske är det så. Och säkert är det så med väldigt många som aldrig får någon diagnos. Nuförtiden ställs det ju väldigt många diagnoser i den här branschen som man över huvud taget inte hade förut.
Jag känner mig både ledsen och besviken och lite rädd. Ledsen för att vi som förträngt alla möjligheter till framtida men för honom nu får inse att han kanske kommer få problem ändå. Besviken på mig själv som inte tagit det jag sett på allvar, som inte tränat mer med honom. Besviken även på dagis som inte signalerat någonting, såhär i efterhand känns det ju talande att han bara hade med sig tre (!) teckningar hem efter hela terminen, klart att han väljer bort sådant som känns svårt! Rädd är jag mest för att han ska sticka ut för mycket och få det jobbigt, att han ska bli retad.
Det som följer nu är en arbetsterapeutbedömning och sedan att psykologen besöker dagis för att ge tips om hur de kan hjälpa honom bäst inför förskoleklasstarten nästa höst. Vi måste träna mer med tjocka pennor som är lättare att hålla, klippa med saxar etc.
Jag har inte pratat med dagis än och jag har blandade känslor inför det. Naturligtvis så vill jag ju att han ska få all den hjälp han kan behöva för att lättare lära sig skriva och läsa, samtidigt vill jag inte att han ska behöva känna sig annorlunda, inte riskera att han stigmatiseras på något sätt.
Dagis ligger för övrigt just nu både på plus och minus.
PLUS för att de fixar en plats till lillan efter nyår. De gör ett överintag helt enkelt, kanske får något äldre barn flytta upp tidigare, med hon FÅR SIN PLATS. Yes!
MINUS för att all tidigare flexibilitet verkar som bortblåst. Jag tog för givet att flickan skulle kunna stanna lite längre den dag vi nu ska till arbetsterapeuten som vi väntat hela sommaren på, allt sådant har alltid gått att lösa förr... men nu blev det kalla handen och "ni får lösa det på ett annat sätt".
Bara det att jag inte HAR något annat sätt!
Funderade allvarligt idag på att avbryta min föräldraledighet istället.. och jobba i familjeföretaget så att säga (vilket jag ju ändå gör på kvällar och helger).. och låta båda barnen gå heldagar bara för att visa dom att jag också kan om det ska vara på det viset... paragrafryttare!
Jag förstår om du känner oro. detgör nog alla föräldrar när man upptäcker att ens barn ev har svårigheter med något. Man vill ju det bästa till sina barn. MEN jag tycker det är jättebra att ni fått veta detta eftersom ni nu kan hjälpa honom. Stötta honom. på ett sätt ni inte annars skulle kunnat. DET är bra. Sedan till ert dagis Tycker det låter hemkst konstigt att de beter sig på det viset. Faktiskt. Har ngt förändrats på sista tiden? Ny personal? Personal som var på semester nu men som ni nosrmalt brukar ha där?
SvaraRaderaSamtidigt har jag förstått att dagis i Sverige är rätt mycket så. inte alla säkert men många. Tider är heliga och flexibilitet är otroligt sällsynt. Det är svårt för mig att förstå. faktiskt. Här på vårt dagis är det ju så annorlunda. Visst, man får absolut inte kommma försent när man ska hämta. men här är försent efter kl 18 då dagis stänger och personalen vill gå hem. Vilket man ju förstår.
Men annars har de hittills varit oerhört bra.
till viss del har jag förstått att svenska dagsi kan vara lite oflexibla eftersom de ju faktiskt subventioneras till max med skattemedel. Vilket ju iofs är bra eftersom det gör dagis billigare för de som använder dem. MEN jag kan tänka mig att baksidan kan bli just detta med oflexibilitet. Lite färre personal per barn etc. Det får ju inte kosta för mycket....
Jag har inga råd att ge direkt men om jag var du skulle jag nog inte ta fighten med dagis just nu. Ni har tillräckligt att tänka på ändå. Se hur det utvecklar sig. Prata istället med dem om din son! Just nu är det HAN som behöver stöd. Både från er och dagis. Se till att han får det. Så OM du behöver kämpa med eller mot dagis på ngt vis, så gör det i denna fråga. kämpa för er son och hans rättigheter till extra stöd ifall han behöver det!!!
Stor kram!!
Tack saltis du är klok du och du har rätt även ang våra skattesubbade dagis, vi har många gånger önskat att det var helt privat så att man kunde ställa högre krav ang vad man får för sina pengar.. nu ska man bara rätta sig i ledet och följa reglerna för föräldralediga fast vi fortf betalar lika mkt som alla andra.. MEN visst har vi det ändå bra här jmf med de flesta andra länder.
SvaraRadera