onsdag 6 januari 2010

Ett förslag

"Ska inte du och lillan åka någonstans sista veckan innan hon börjar på dagis? Passa på och ta en sista-minuten resa vetja"

Ja.. ska vi det? Visst lockar det, men jag kan inte låta bli att undra vad som ligger bakom erbjudandet. Hm.

17 kommentarer:

  1. släpp kontrollen, far iväg, det kan vara första steget till ett bättre liv

    SvaraRadera
  2. Stick.
    Ta en vecka och var ledig. Bara ledig. Från allt, utom lillan, då.

    Det kan ge det avstånd som behövs för att klara resten.

    SvaraRadera
  3. Tja.. biljettjakten pågår.. men.. är jag bara knäpp som letar baktankar? Vill han bara bevisa att han kan ta hand om barnen själv inför en kommande vårdnadstvist..? Och jag då, som så ofta hävdat att jag är rädd för att lämna honom ensam med barnen.. är jag inte det längre helt plötsligt bara för att lite sol på näsan lockar..?

    SvaraRadera
  4. Varför är du rädd att lämna honom med barnen? Om barnen inte är trygga med sin far då bör Du göra något annat med din tillvaro.

    SvaraRadera
  5. Åk och släpp allt för ett kort tag. Kram

    SvaraRadera
  6. Ta med alla barnen..

    Pok

    Mallabralla

    SvaraRadera
  7. Hämta kraft!! Du behöver det! Och han behöver få vara pappa! Va inte så hård mot dig själv!
    Kramen!

    SvaraRadera
  8. Anonym-varför jag tvekar att lämna dem själva det framgår nog om man läser lite bakåt.. det finns allt som oftast inget tålamod hos den mannen, bara hårda regler och stränga straff.. dessutom blir det lååånga dagar på dagis.. Men visst är det talande att man överhuvudtaget känner så. Inte bra alls nej.

    faith-ja det känns som att det skulle behövas..

    Majsanochmalla-välkomna hit! Va roliga ni är.. ;)

    HeLena-kanske blir det bra, om det blir.. tack för kramen!

    SvaraRadera
  9. Eller får du höra det varje dag resten av livet vilken otacksam gnällkärring du är som klagar på vad det nu kan vara när du till och med fått åka på semester. Been there, done that. Fast givetvis förtjänar du semester, men kanske du kan åka iväg med alla barnen men utan maken? Så slipper du oroa dig för dem. Kram och pepp!

    SvaraRadera
  10. Jag skulle INTE åka om jag inte fick ta med mig alla barnen. Din oro kommer ju från nånstans, och är inte helt obefogad.....

    SvaraRadera
  11. Ta med dig alla barnen, gå på magkänslan. Finns Bamseklubbar överallt.

    Åk iväg!!Du behöver få perspektiv på allt och lugn.

    Tänk inte utan åk. GodFortsättning på 2010 underytanjag. Nytt år ny krafter. Jag läser en ny gnista hos dig trots allt.

    Kram
    /Susanne

    SvaraRadera
  12. Hm! Samtidigt säger sonen till dig att Du alltid är arg på honom..... Inte bara maken som är arg och frustrerad. Ibland blir man en bättre förälder när den andre inte finns där. Att få vara 1:a hands val för barnen. Kanske dina hemmavarande barn får se sin pappa i en helt annan dager. En sida som du måste ha sett då Du en gång valde honom att bli pappa till dina barn. //Kram K

    SvaraRadera
  13. Att åka själv med alla tre har aldrig varit något alternativ, de är ju så små..! Var en tillräcklig pärs bara att flyga inrikes ensam med dom! Har inte heller råd att åka fler. Lillan sitter ju i knät och kostar i princip ingenting... och en spontanresa nu måste vara billig annars blir inte nästa planerade resa av. Vitsen var väl också att jag skulle få lite "ledigt". Hur ledigt det nu blir om jag inte kan låta bli att oroa mig. Och ångra mig?

    SvaraRadera
  14. Det är som med allt annat. Man VET efteråt.
    Var och en gör sitt eget val, men din intuition skall du alltid lita på.

    Det du kan göra nu när du bestämt dig för att åka, är att njuta av semestern och lägga resten åt sidan.

    Kram Ann

    SvaraRadera
  15. Jaa du Ann, just nu är det det enda raka.. men det där med att lite på min intuition.. det har jag aldrig lärt mig..!

    SvaraRadera