tisdag 5 januari 2010

Mitt decennium

Det här har jag lånat från Ensamma pappan och Annas Kaos.

När jag började tänka efter hade jag svårt att minnas de olika åren så det här visade sig vara riktigt nyttigt för mig!

2000-Inleds på en liten ö i Atlanten. Nyskild . Reser hem och tar examen efter drygt 8 år på universitetet. Livet var fortfarande ett oskrivet blad och möjligheterna till synes oändliga. Bortsett från det faktum att jag var gravid också. Gjorde abort. Tog ett vikariat som jag bara trodde att jag ville ha. Blev deprimerad och misskötte jobbet. Tog jägarexamen och dykarcertifikat. Allt i en rasande fart och tillsammans med blivande make nummer två.

2001-Reste. Dök. Dök ännu mer och reste ännu längre. Nådde botten på flera sätt och mötte stora hajar i flera bemärkelser. Flyttade norrut och började jobba igen till slut efter nästan ett års flykt.

2002-Jobb, jobb, jobb. Blev spätta och köpte första bilen, en fabriksny Audi. Bodde i stor lägenhet mitt i stan och spenderade mycket pengar. Var med på min första älgjakt. Firade mammas femtioårsdag med en hammock.

2003-Mest jobb till att börja med. Trivdes väldigt bra på ny arbetsplats. Längtade efter ett nytt barn. Skaffade en till katt. Blir till slut gravid och tvingas sluta jobba redan i vecka 16 på grund av rätt extrem foglossning. Blivande maken jobbar utomlands och jag ugglar ensam framför TVn större delen av graviditeten, utan att kunna gå. Efter ett totalt oromantiskt frieri förlovar vi oss till lucia.

2004- Vi gifter oss. Det blir ett litet vinterbröllop med synlig mage. Första barnet föds. Fast inte som det varit tänkt utan med akut snitt tre månader för tidigt medan maken återigen jobbar utomlands. Blev en komplicerad pendlingshistoria alltmedan jag levde i en kokong på patienthotellet. Pumpar mjölk och gråter. Avlivar katterna och gråter för det med.

2005-Lever ensammammaliv i bebisbubbla då maken väl hemkommen istället börjar jobba söderut. Förlorade min älskade mormor till följd av slarv i vården och har oerhörda skuldkänslor för att jag inget förutsåg och påverkade. Flyttade så småningom 100 mil för att maken skulle kunna fortsätta sitt förmodade drömjobb. Som inte blev fullt så bra.

2006-Första helåret i den här staden. Fruktansvärt ensamt och hela huset var ett renoveringskaos. Hade inte överlevt utan öppna förskolan. Firar pojkens tvåårsdag i Grekland. Följer med på jakten men pojken och jag stannar förstås i stugan. Söker och får jobb här men eftersom jag redan är gravid igen och mår skitdåligt så hinner jag knappt sätta min fot där.

2007-Andra barnet föds. I rätt tid efter en del oro och komplikationer. Mina föräldrar hälsar på tillsammans för första och antagligen sista gången. Byter bil till en familjevolvo som visar sig inte rymma ett skit. Andra omgången renoveringar drar igång. Åker hem en vecka på sommaren med barnen. Döper flickan. Maken veckopendlar från annat projekt och jag bor ensam med barnen i källaren utan kök ett par månader. Får missfall. Hälsar på hos lillasyster i Umeå. Firar nyåret på Kanarieöarna där minstingen blir magsjuk.

2008-Redan gravid igen och innan året är slut kommer nummer tre. Som i en dimma. Påsklov i norr men hela sommaren är vi hemma i huset medan maken återigen jobbar utomlands tre månader. Strax innan årets slut får min krutmorfar en stor stroke som raserar hans värld. Och mammas. Och i förlängningen även delar av min. Vi jobbar ännu på att få honom på fötter.

2009-Trebarnschockad och deprimerad. Ensam i tvåsamheten. Börjar blogga för att återfå greppet om verkligheten. Har ingen annan att prata med. Fas tre i renoveringsprojektet tar itu med tomten och ventilationen. Min pappa och syster kommer hit till dopet. Reser i juli hem ensam med barnen. Familjesemester i Grekland därefter. Firar pappas sextioårsdag på avstånd. Ekonomin knakar men vi köper ändå en ny båt. Året slutar i kaos och med en stor hög frågetecken som måste rätas ut förr eller senare.

5 kommentarer:

  1. Det händer mycket på ett decennium. Många människor, många skratt, många tårar, många barn. Många minnen, både bra och dåliga.

    Önskar dig ett fint nytt decennium.

    Kramar, Sis

    SvaraRadera
  2. Snälla söta du, jag önskar att det nya decenniet kommer att bli bättre och mer harmoniskt. Det tidigare decenniet et har ju också varit en underbar tid eftersom du fött tre barn! Vilken lycka!

    STORA kRAMAR!!!

    SvaraRadera
  3. Håller tummarna för att det vänder nu. Att du tar dig upp ur mörkret.
    Många styrkekramar!

    SvaraRadera
  4. Vilka 10 härliga År! Du har fått den största lyckan av alla 3 barn. Min vän skulle byta liv med dig vilken dag som helst, hon har inga barn och har inga möjligheter att få. Du lever hennes Drömliv. 10 år är en lång tid och det innebär glädje, slit och sorg för de allra flesta av oss. Men det beror på vad man fokuserar på...... De nästa 10 åren blir vad Du gör dem till. Du kan påverka. DU KAN OM DU VILL! Kram Kicks

    SvaraRadera
  5. Sis-tack detsamma!

    Taina-ja utan dem vet jag inte vad jag gjort, kram!

    anna-tack söta!

    Kicks-visst har du rätt och jag påminner mig varje dag om allt jag trots allt har att vara tacksam för!

    SvaraRadera