onsdag 3 juni 2009

Här växer ingen mossa...

Så här ser det ut nu. Hos oss.

Inte så fint men det kanske kan bli...

För man slutar ju aldrig hoppas.

Här inne är det lugnt.

Vi hinner inget annat...

Fast igår fick jag migrän och kräktes på dagisparkeringen.

Naturligtvis när jag HÄMTAT barnen...

Idag ska vi på babysim för sista gången.

Imorgon är det sommarfest på dagis.

Livet, bara livet som rullar vidare.

TACK för alla varma tankar.

Jag är så glad att ni finns!

5 kommentarer:

  1. Livet rullar alltid vidare...Hur djävligt allting är, så bara rullar och rullar det vidare. Ibland har man lust att skrika; Ser ni inte!!! Men folk skrattar, blommor slår ut, det föds och dör folk runt omkring. Ett ekorrhjul.. Hoppas att du får en bra dag gumman! Massa bamse-kramar! /K

    SvaraRadera
  2. Trakigt med migranen :(
    Babysim har jag ocksa gatt pa och det ar himla kul! De blir ju sa vana med vatten och Minstingen hon ar en hejare nu, 5 ar senare!
    Later ljuvligt med sommarfest. Njut!

    Jag ar kvar i Calgary. Kommer hem sent ikvall. Trott, trott och trott...
    Kramen!!!

    SvaraRadera
  3. Önskar dig en bra och migränfri dag...
    Önskar dig så mkt mer också! Och det vet du!!!
    KRAMAR från andra sidan Atlanten!!

    SvaraRadera
  4. Såklart vi finns här.
    Hoppas nu att migränen håller sig väck!
    Och du glöm inte att försöka njuta av de bra stunderna!!!!! De finns där. Och på något vis är det de tillsammans med allt annat vardagligt och även jobbigt som ÄR livet. Men som sagt, försök att njta av de där fina stunderna!!!!
    Kramar!!!

    SvaraRadera
  5. Katja-ja visst är det precis så det är.. därför så lätt att man själv bara rullar på också, låter sig rullas framåt..

    Taina-Tyvärr blev det inte så med vår äldste, han är en riktig badkruka nu trots fortsättningskurs och allt, men sen blev det liksom inte alls mycket badande av.. och nu märks det tyvärr.. hoppas allt ok i Calgary!

    Annika-å vad snäll du är, det värmer.

    Saltis-jo jag försöker, men när det är bra då kan jag börja gråta också bara av tanken på att tänk om det alltid kunde vara så.. så jag blir väldigt sällan bara sådär härligt glad. Tyvärr.

    SvaraRadera