Åh:( Ett fint barndomsminne jag har är då JAG skrek och grät och vrålade och mamma satte er mig i sitt vä och höll om mig hårt, hårt tills jag blev tyst. Det kanske funkar på ett argt barn? Det fanns inget värre än att bli instängd i rummet, det var den värsta ångesten jag kunde tänka mig!! Hoppas allt snart är glömt och att ni blir "vänner" igen.
HAN var inte arg, bara FÖR busig för mig.. borde inte ha tappat tålamodet.. men det är ok nu, han kom och knackade på min dörr faktiskt och sa "mamma om du inte är snäll nu ska du få en smäll av mig.." sagt förlåt.. Jag har inga minnen av arga föräldrar så jag har själv svårt att föreställa mig hur det känns i efterhand, TACK för att du delar med dig nu skäms jag ännu mer..
Men om du vet att du överreagerat, varför inte gå och prata med din son istället? Sätt er ner och lägg ett pussel ihop och förklara att du blev så arg för att du är trött eller vad det nu berodde på.
Vännen! Jag tycker INTE det är fel att man separerar på sig, som mor och barn om man är riktigt arg. Jag tror att båda behöver sin egentid för att få perspektiv på tillvaron. Huvudsaken man pratar om det efteråt med kramar och pussar och funderar ut en teknik tillsammans inför nästa gång man blir så där arg. Kanske att båda räknar högt till 10 när ilskan faller på och så leder det till ett skratt. För det blir liksom lite fånigt. Min farfar gjorde det med mig när jag var liten. Jag var ENORMT hyper... Kram på dig och sluta skämmas. Du är bara mänsklig min vän.
Karlavagnen-jodå vi pratar om det han har till och med börjat ta efter mig och säga typ men mamma jag är bara så stressad.. eller trött.. eller hungrig..
Taina-ja det är väl mänskligt men jag skrämmer mig själv lite för jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli SÅ pass utagerande.. rädd att andra frustrationer börjar drabba barnen..
Klart att allt det andra drabbar barnen! Man blir så lättantändlig när man inte mår bra. Vet av egen erfarenhet... Det är ju bl a därför du måste göra något åt situationen. Det blir aldrig bättre av sig självt! Kram och styrka åt dig gumman!!! /K
Åh:( Ett fint barndomsminne jag har är då JAG skrek och grät och vrålade och mamma satte er mig i sitt vä och höll om mig hårt, hårt tills jag blev tyst. Det kanske funkar på ett argt barn? Det fanns inget värre än att bli instängd i rummet, det var den värsta ångesten jag kunde tänka mig!! Hoppas allt snart är glömt och att ni blir "vänner" igen.
SvaraRaderaHAN var inte arg, bara FÖR busig för mig.. borde inte ha tappat tålamodet.. men det är ok nu, han kom och knackade på min dörr faktiskt och sa "mamma om du inte är snäll nu ska du få en smäll av mig.." sagt förlåt.. Jag har inga minnen av arga föräldrar så jag har själv svårt att föreställa mig hur det känns i efterhand, TACK för att du delar med dig nu skäms jag ännu mer..
SvaraRaderaMen om du vet att du överreagerat, varför inte gå och prata med din son istället? Sätt er ner och lägg ett pussel ihop och förklara att du blev så arg för att du är trött eller vad det nu berodde på.
SvaraRaderaVännen! Jag tycker INTE det är fel att man separerar på sig, som mor och barn om man är riktigt arg. Jag tror att båda behöver sin egentid för att få perspektiv på tillvaron. Huvudsaken man pratar om det efteråt med kramar och pussar och funderar ut en teknik tillsammans inför nästa gång man blir så där arg. Kanske att båda räknar högt till 10 när ilskan faller på och så leder det till ett skratt. För det blir liksom lite fånigt. Min farfar gjorde det med mig när jag var liten. Jag var ENORMT hyper...
SvaraRaderaKram på dig och sluta skämmas. Du är bara mänsklig min vän.
Karlavagnen-jodå vi pratar om det han har till och med börjat ta efter mig och säga typ men mamma jag är bara så stressad.. eller trött.. eller hungrig..
SvaraRaderaTaina-ja det är väl mänskligt men jag skrämmer mig själv lite för jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli SÅ pass utagerande.. rädd att andra frustrationer börjar drabba barnen..
Klart att allt det andra drabbar barnen! Man blir så lättantändlig när man inte mår bra. Vet av egen erfarenhet... Det är ju bl a därför du måste göra något åt situationen. Det blir aldrig bättre av sig självt! Kram och styrka åt dig gumman!!! /K
SvaraRaderaJa du K, tillbaks på ruta ett då..
SvaraRadera