Fredagstema-halvårskoll i fotomappen

Januari - trötthet och mörker

Jag hade tacksamt följt med hem till en av pojkens dagiskompisar med alla barnen vilket räddade min eftermiddag. Bara det att kunna sitta och amma lillan som då var tre månader relativt ostört medan de andra fick mellis och lekte.

Här har jag precis lastat in alla i bilen och går igenom kylskåpet i huvudet.. SÅ trött och bara glad att ännu en dag snart är till ända. Vyn över Mälaren från parkeringen är fin men det mörknar snabbt och solen hinner gömma sig nästan helt innan jag fått upp telefonen ur fickan.

Jag har smygläst några bloggar och bestämmer mig någonstans här för att skaffa en egen blogg.



Februari -lite ljus igen

En av våra få dagar på isen denna vinter. Jag har baxat ner den tunga syskonvagnen i skidspåret och fått med både pulka och skidor. Maken går bredvid pojken som kämpar väl men tappar sugen ganska snabbt. Det blåser kallt.

Jag är glad att han får prova sina nya skidor, men har samtidigt lite dåligt samvete för att vi har en ny bebis som gör att jag inte kan åka med honom.. och att vi inte heller kommer ut så mycket som vi borde i det fina vädret.

Jag känner mig tjock och lat och trött. I min nya dunjacka ser jag ut som en blåval.





Mars -luft

Jag är på promenad i obekanta kvarter.

Känner luften under vingarna. Andas.

Inte så lite heller.. sackar efter mitt sällskap rejält och får konstatera vilken grymt dålig kondis jag har numer.. flåsar på som en gammal häst!

Men, jag får sol på näsan och luften är klar.

Jag tänker att livet kunde vara såhär, ljust och klart och lätt..
Egentligen.




April -blomsterprakt mitt i eländet

Persikoträdet blommar så vackert, pojken fyller år och vi åker till Liseberg.

Det är upp och ner och berg och dalbana.













Maj -man orkar mer än man tror

På utflykt med några dagiskompisar.

Mellantjejen vill bara att jag ska bära henne, står och pillar med min dragkedja. Hon har haft fullt upp med att jag änder och fjärilar men nu är hon så trött, så trött.

Jag inser att jag nog tagit mig vatten över huvudet än en gång eftersom bilen är långt borta och sulkyn bara räcker till minstingen. Ser framför mig hur jag ska få släpa oss till bilen med henne under ena armen..

Men se.. ett par av hennes kompisar börjar gå mot parkeringen och då följer hon efter självmant! Jag rafsar ihop allt på fem sekunder, ropar på pojken och hastar efter. Tack Gud hon gick hela vägen själv!


Juni -lite flyt?

Sitter i bilen på båtfirmans parkering när nyförvärvet ska hämtas. Pojken är så förväntansfull men jag är mest irriterad. Över att det varit så mycket tjafs innan vi kom iväg, att jag inte ätit någon lunch och att vi måste möta upp i hemmahamnen med bilen..

Det börjar droppa lite från den halvgråa himlen och jag springer efter ner på bryggan med pojkens regnjacka och vantar. Vantarna fick han naturligtvis inte på sig och händerna var förstås iskalla sedan...

MEN han var glad och stolt och det föds ett hopp om lite mer, om lite bättre tider...