söndag 20 december 2009

Fredagstema-halvårskoll i fotomappen..

Juli

Vi är hemma nu, barnen och jag. Hemma däruppe. Den där första morgonen när vi åkt runt träsket med morfar för att kolla in stranden på andra sidan var nästan magisk. Klockan inte mer än åtta. Så tyst och stilla. Vattnet precis sådär avbitarkallt som jag mindes det från min barndoms somrar, men barnen har roligt i sanden. Morfar anstränger sig, gräver och hämtar vatten, fast han har miljoner saker att göra hemma på gården.

Jag, jag läser DN och känner mig nästan som en människa. Känner att jag kan släppa kontrollen lite, lite. Att jag inte är så ensam.

Tänker också på att jag borde komma till någon sorts insikt innan jag reser tillbaka, men är osäker på om det blev så.


Augusti

På Arlanda. Vi ska till Grekland. Bara dryga dygnet efter att jag blev utelåst men jag försöker glömma det och fokusera på att det ska få bli positiva minnen av den här resan.

Det är fullt sjå att hålla reda på barnen som springer åt olika håll, men jag tycker de är duktiga. Kön till gaten suger och vi går på nästan sist. Jag har svårt att förstå att man låter småbarn vänta så länge. Andra verkar ha svårt att förstå hur det är att resa med småbarn.


September

Vi har hittat kantareller. Massor av kantareller. Tack vare farmor som tagit med oss till sitt eget ställe. Jag njuter av ljuset, luften och tystnaden.

Andas.






Oktober

Födelsedagsmånad. Lillan fyller ett. Maken är bortrest precis som när mellantjejen fyllde ett. Jag klandrar honom inte för jag vet ju att han under omständigheterna knappast kunnat göra något annorlunda, men det känns konstigt. Känslan av att han står utanför oss förstärks om möjligt ännu mer. Vi äter pannkakstårta och bjuder hem farmor.

Jag fyller också år och det känns mest sorgligt numer. Är nog ledsnare för det än jag vill erkänna.


November

En dag på öppna förskolan. Det var länge sedan sist, men barnen har alltid roligt här och jag kan sitta ned en stund eller två. Idag klär de ut sig. Jag känner mig också lite utklädd och har svårt att förhålla mig till övriga föräldrar. Tänker att jag nog tappat all min sociala kompetens. Allt som kommer ur min mun blir till grodor och jag fattar inga skämt.

För övrigt så är jag allmänt stressad. Så pass att jag klämmer av mig tummen i bildörren utanför dagis. Tänker mycket. Vill mycket, men hinner lite. Saknar släkten som jag inte kommer att få träffa den här julen heller, saknar den julstämning som finns där. Julen som ju är så rolig!


December

Eftermiddag och det börjar mörkna, jag har precis kommit hem med barnen. Julsnön kom till slut och jag är glad för det. Bråten ser så mycket trevligare ut nu. Samtidigt är jag förbannad på alla som parkerat på gatan så att de inte kunnat ploga ordentligt.

Nu har vi ett långt jullov framför oss. Allihopa. Maken är också ledig två veckor och vi ska ingenstans alls. Julklapparna är i princip klara och frysen full med kakor och lussekatter.

Jag har hoppats så innerligt på en lugn och skön jul men tyärr ser det redan ut att bli värre än någonsin.

5 kommentarer:

  1. Där är du ju:)Fint.

    Jag önskar dig en riktigt GODJUL Underytanjag. Gör den så bra som bara du kan. Kämpa för julefrid. Så som bara du kan.

    Ett riktigt fint inlägg.

    Stor Julekram
    /Susanne

    SvaraRadera
  2. Suz-TACK, så hjärtligt tack du för det känns att du menar det.. och jag hoppas att vi fixar det! God Jul på dig själv!!

    SvaraRadera
  3. Fint inlägg, förstår att du längtar bort.... Men jag hoppas innerligt att julefrid når fram även till dig. God Jul Underytanjag!
    Varm julkram!!

    SvaraRadera
  4. Så har jag läst lite av dina senare inlägg (efter att ha varit borta från bloggarna i några månader). Känner tyvär igen mig i mycket, men har själv - efter flera års grublande - valt att ta steget vidare och lyckligt upptäckt att gräset kan vara så otroligt mycket grönare på andra sidan, även om det så klart långt ifrån är ett lätt kliv att ta. Styrkekramar från Grönland

    SvaraRadera
  5. Ljusglimtar men även mycket (mest?) jobbigt. Hoppas innerligt att du inte behöver ha det så för alltid. 2010 kan bli förändringens år.

    Får jag fråga hur många i din närhet som vet att du har det så här? T ex dina föräldrar och närmaste vänner?

    SvaraRadera