Fredagstema-närmast hjärtat

Så var det dags igen. Ett väl valt tema. När jag läser det så tänker jag inte i första hand på mina älskade barn och min familj. Jag tänker istället på alla de älskade som inte längre finns här men som jag alltid bär med mig just där. Närmast hjärtat. Min underbara mormor. Min fantastiska faster. Mina kusiner. Min kollega och vän. Mina farbröder, farmor och farfar, gammelmormor. Alla de som blir levande av våra tankar, av vår kvarvarande kärlek.

Min mormor skulle ha blivit 100 år. Åkte 40 mil på skidor varje säsong in i det sista och reste utomlands tre månader årligen, nyomgift och lycklig vid 70 års ålder. Jag önskar att jag kunde bli mer som hon var. Mormor levde livet och prioriterade sig själv och sin egen lycka. Vad andra kanske skulle tycka struntade hon fullständigt i. Hon hade förmågan att få alla att känna sig sedda och uppskattade och var den som alltid kramade lite extra länge, sådär så att man känner sig riktigt älskad och inte bara kramad. Hon var inte perfekt, många skulle säkert kalla henne egoistisk, men hon såg till att hon själv mådde bra och det beundrar jag henne för! Hon var en underbar människa och rycktes plötsligt från oss på grund av en läkares felaktiga bedömning. Det finns mycket bitterhet och sorg kvar här. Även skuldkänslor för att jag inte förmådde rädda henne själv, att jag borde insett hur fel det skulle gå och gjort vad jag kunde för att ändra handläggningen av hennes problem.

Min faster, världens snällaste, som aldrig sa nej. Som ställde upp för alla även med migrän på sin lediga tid. Som lyssnade, tröstade och aldrig aldrig fördömde. Som drabbades så hårt av så orättvis sjukdom och togs ifrån oss, som aldrig fick njuta av pensionärslivet.

Min kollega och vän. Tvilling. Utbildade oss tillsammans. Jobbade tillsammans. Kompetent, ambitiös och snäll. Helt otippat och lika plötsligt mystiskt sjuk. Vi kunde bara stå runtom och se på när hon dog. Bokstavligt talat. Som av en knytnäve i magen går luften ur oss alla och det känns så underligt med hennes tvillingsyster kvar.. som att se henne hela tiden...

Kusinerna, farbröderna... så många som alltför tidigt ryckts ifrån oss på tragiska sätt... stroke före 40, motorcykelolycka, mord, hjärtinfarkt på skotern..... Farmor och farfar er minns jag bara vagt... farfar hade ett sängbord med pengar i en låda, jag fick alltid ta en slant men vågade aldrig ta mer än en femkronorssedel fast där låg femtiolappar... gammelmormor... minns var i köket hon hade kakburken....

Alla var ni älskade och jag saknar er!

Jag har er alltid med mig. Närmast hjärtat.