En ny dag. Livet lunkar på, allt lugnar ned sig. Det är lätt allt glömma. Eller så vill man så gärna att man stoppar huvudet i sanden. Hoppas, hoppas att NU kanske... Fast jag vet att det är ohållbart i längden. Det känns som att jag VET, men är oförmögen att ta itu med det som isåfall måste göras. Det är lättare att planera för garagebygget, båtköpet och semestern.Kan inte föreställa mig ett liv med barnen varannan vecka, det gör mig fullkomligt panikslagen. Inbillar mig att det är bättre som det är isåfall. Vet inte vad som är värst, eller minst dåligt.
Men jag vet att vi ska planera 2-årskalas och dop och jag önskar bara att det ska bli roligt. Som det är nu och har varit länge så blir saker liksom aldrig riktigt roliga, för någon. Kan gå smidigt och till och med vara rätt trevligt, men sällan roligt. Vad jag kan längta efter avslappnad, lycklig rolighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar