tisdag 17 februari 2009

Vänner

Jag har en sådan där riktig en.

En som jag vet alltid finns kvar fast åren går och avståndet är 70 mil.

En som jag vet att jag kan ringa även när vi inte pratat på sex månader.

Den enda som vet mer om mig än vad som syns på ytan.

Den enda som vet vem jag var innan jag flyttade hit, vet vad som hände med mitt första äktenskap.

Som vet om mina misstag i livet. Som vet åtminstone en del om hur jävligt vi har det ibland. Som vet, lyssnar och bryr sig.

Men det är som sagt långt mellan samtalen och ännu längre mellan träffarna. Det är på sitt sätt jobbigt att ringa henne också eftersom jag vet att det blir så svårt att förställa sig, att låtsas. Så det är inget man bara gör om man inte känner att man orkar deala med lite känslor.

Jag är så oerhört glad att hon finns ändå och det borde hon få höra oftare!

Nu när jag kom att tänka på det tack vare Tainas http://sisutaina.blogspot.com/ fina inlägg om sin vän får jag dåligt samvete för att jag inte hört av mig på länge, tror jag ska skicka henne en blomma. Just den här växer i botaniska trädgården i Berlin men jag vet inte vad den heter.

Anyway, M, tack för att du finns!

3 kommentarer:

  1. Vilken bra idé! Skicka en blomma. Vad glad hon/han skulle bli. Blomman ja, hmmm, jag är uuurdålig på blommor. Älskar blommor men vad de heter är desto värre. Glad att jag kan skilja på ros och tulpan. HAHA. När vi flyttade hit till USA blev det ju ännu värre, för vad fan heter julstjärna på engelska tänkte jag och drog till med Christmas Star men såååå enkelt var det ju inte utan det heter Poinsettia. Det fick jag lära mig av grannen! Jag är inte speciellt blyg så när jag inte kommer på ett ord så hittar jag bara på. De "sanna" människorna frågar och rättar en och det är väl bra?
    Ha en fin dag och jag hoppas planering med dop och kalas blir lyckat. Ska ni använda dopklänning som gått i arv? Det gjorde vi på vår minsting och den var inte fin och blev URskrynklig så fort vi höll i henne. HAHA, lite får man tåla för släktens skull. Svärmor var nöjd ;)

    SvaraRadera
  2. Klänningen köpte vi ny till vår första så den kan väl sägas gå i arv nu... dock bara tredje dopet so far..

    SvaraRadera