Det finns där ibland.
På det viset att jag känner mig lite lättare, lite rakare.
Att jag kan tänka lite klarare.
Och faktiskt känna litegrann.
Jag har förträngt alla känslor så länge, så länge. Bara hankat mig fram och inte tillåtit mig att känna efter alls.
Det är på gott och ont förstås. För det är mycket som gör ont att se inom sig. Mycket som gör ont att tänka på. Men jag börjar känna igen mig själv lite. Känner att jag kan.
Jag kan.
Du kan!!!
SvaraRaderaEller som Obama säger. Yes we can!
Kram!
Japp, du kan, och du ska se att du kan mycket mer än vad du tror!
SvaraRaderaKram!
Obama is my man..;)
SvaraRaderaKanske blir det ett lyft för dig, att börja jobba igen, och lämna "ön" - och få träffa lite fler personer i din vardag och som uppskattar ditt yrkeskunnande? Kanske kan det hjälpa dig på vägen att återfå lite självförtroende? Hoppas att ljuset blir starkare och starkare!
SvaraRaderaDet är det jag hoppas också, även om det tar emot att börja jobba.. och min nuvarande arbetsplats känns långt ifrån som den rätta för mig.. men det är kanske en början för att bygga lite självkänsla..
SvaraRaderaJag är glad att du börjar hitta dig själv igen!! Små små steg framåt på stigen!
SvaraRadera