Nej, jag gick aldrig in i sovrummet.
Jag lade mig på våra täcken inne hos pojken.
Det var ont i ryggen och det var ångest. Med en varm liten som inte ville släppa bröstet. Och en arg stor som klargjorde att han var besviken på mig.
Strax klev vi upp i samma kläder som vi haft igår. Och jag vet exakt hur många övergångsställen det är på bilmattan. Hur många figurer det är på rullgardinen.
Det första han vill veta är vilka adventsljusstakar vi ska köpa.
HERREGUD! Din man är störd. Faktiskt. Lätt psykopatiskt, verkar sakna empati, inlevelseförmåga och ödmjukhet.
SvaraRaderaJag håller på dig, och hoppas du hittar styrkan!
Jag har inga kloka ord att skriva. Men du ska veta att jag tänker på dig och jag hoppas, hoppas, hoppas att det ordnar sig för dig!
SvaraRaderaÄn en gång - många kramar!
allabout-någon empatistörning definitivt.. personlighetsstörning kanske till och med.. tyvärr är ju ingetdera lätt att göra något åt.. KBT kunde kanske ha varit bra men det finns ju inte på stjärnhimlen att han skulle underlåta sig ngt dylikt..
SvaraRaderaanna-och än en gång.. TACK