Wired

Vilken kväll.

Först får man böla ögonen ur sig framför Grey´s anatomy.

Inte mig emot. Jag tycker det är skönt att få gråta. Kan passa på att gråta åt andra saker. Påhittade saker. Men jag blir avundsjuk på alla som får göra det i någons famn. Som Meredith. Fast nu var ju just det påhittat också i och för sig. Kan likväl sakna intill vansinne just det, att någon håller om mig när jag är ledsen. Det var typ tio år sedan.

Nåväl. Larmar på och ska bara... så har jag knappat fel och drar stora tutan när jag går in i flickornas rum. Hade glömt hur vansinnigt illa det låter. Får ila ut i hallen för att stänga av eländet igen och sen lika snabbt in till telefonen som ringer som på beställning förstås. Ingen som sover på jobbet där inte.

Det mest otroliga var väl att bara ett av barnen vaknade..!

Nu ska jag göra ett nytt försök att gå och lägga mig.

Tyst, avlarmat och utan tårar.

Imorgon är det homecoming.

Det känns ok so far. Peppar, peppar..