Jag började nästan tycka att det var lite väl harmoniskt. Det var nästan riktigt bra.
Tills jag blev en jävla fitta nu då.
Visserligen inte helt utan anledning till reaktion, men ändå...
Så åkte alla sängkläder ut på hallgolvet och han stängde in sig i sovrummet.
För han ville minsann inte ha några jävla barn som klättrade på honom inatt.
Så ve den som kom in.
Nu sitter jag här. I overklighetsland igen. Med grusiga ögon. Och vet inte om jag ska lägga mig på golvet i pojkens rum fast jag inte har någon madrass.. eller om jag ska drista mig till att smyga in i lejonkulan..
Just nu sover alla små, men det lär inte bli så långvarigt.. och minstingen är febrig efter sina vaccinationer.
Jag vet inte alls hur jag ska göra.
Istället så sitter jag bara här.
Men vännen!!!!!!
SvaraRaderaJag finner just nu inga ord. Jag har inga råd att ge. men skickar en varm fluffig kram som du kan krypa in i. Hoppas den kan värma dig något och ge dig lite styrka gumman! Ingen borde få behöva gå igenom det du gör just nu. Ingen. Men det är som sagt komplicerat livet och den enda som kan navigera genom ditt eget är du själv. Att hitta den väg man själv klarar av att gå. Det är inte lätt.
Jag förstår och förstår inte din situation. Bara att den måst vara oerhört jobbig och svår.
Tänker på dig. På er.
Kan inte säga annat än att jag HOPPAS att du lämnar honom, men jag VET hur svårt det är. Jag vet verkligen. KRAM.
SvaraRaderaJag hoppas att du finner styrka att ta dig ur det här och får en lugnare och positivare vardag tillsammans med dina barn, utan maken. Där det inte hela tiden är hans behov och önskningar som ska gå först.
SvaraRaderaAv det du skriver får man intrycket att han egentligen inte orkar vara förälder och bemöta barnen på ett vuxet sätt. Är du säker på att han verkligen är villig att ha barnen på halvtid vid en eventuell skilsmässa? Det låter som att han inte skulle orka/vilja det...? Tror du inte att det bara är något han hotar med för att du ska bli rädd och stanna kvar?
Kraam!!!
SvaraRaderaOch en stor kram från mig!
SvaraRaderaJag tror att du innerst inne vet vad du vill och bör göra, du behöver bara finna kraften att ta tag i det.
SvaraRaderaJag hoppas att du hittar den snart, snart.
Stor kram!!
Stor kram!! Tänker på dig.
SvaraRaderatyvärr vet jag att det kommer att ta TID !!!
SvaraRaderamen orka för dina barns skull
skaffa dej ett liv där du blir sedd....
Nej vad arg jag blir! Du ska inte behöva ha det så! Önskar det fanns ett sätt att hjälpa dig. Hoppas natten blev ok och att minstingen inte har feber längre. Stor Kram!
SvaraRaderaLider med dig....♥ ♥ ♥ Skickar även jag en stor kram åt di och en stor smäll till din idiot till karl!!!!! Kram gumman
SvaraRaderaKära okända vännen min: Så här kan du inte ha det länge till. Försök, för din egen och barnens skull, börja med förberedelser för ett uppbrott och ett nytt, lugnare liv för dig och barnen. Steg ett, steg två, steg tre,.... snälla!!!!! Många många kramar!!
SvaraRaderaÅh vad mycket kramar du får av mig nu!!! Vilken hemsk sits att vara i och vad hemskt att vara så arg och explosiv. Hoppas ni får en för övrigt lugn helg vännen!! KRAM.
SvaraRaderaNä snälla vän!
SvaraRaderaMen gumman... usch vad det känns hemskt att inte kunna göra något!!! Önskar jag kunde göra något... Stor kram till dig!
SvaraRaderaMen skärp dig, du MÅSTE LÄMNA . Vad är det för liv du vill leva liksom? Dö Martyrdöden eller?
SvaraRaderaVerkar ju riktigt destruktivt. LÄMNA LÄMNA.
Saltis-tack, du vet på något sätt ändå alltid vad du ska säga.. och dina ord värmer..
SvaraRaderaallabout-TACK för att du förstår
anonym-jag vet inte, hoppas förstås OM det blir så att du har rätt.. han säger sig vara beredd att gå ner i arbetstid och allt det där, men även om han gör det så undrar jag hur han skulle orka med en hel vecka åt gången.. OM jag fick önska så skulle de ju bo hos mig, med umgänge lite efter hur det passar, när han har tid och ork att vara en bra pappa.. men intë mer än kanske tre dagar åt gången.. och jag vill ha enskild vårdnad så att han inte kan vägra mig att flytta om jag inte orkar stanna här nere.. Klart han märker att han kommer åt mig när han hotar med saker som gäller barnen och vårdnaden.
anonym2-tack!
anna-tack snälla och kram själv.
pysen-jag tror du har rätt..
sis-tack söta!
anonym3-tack för omtanken..
Mia-nej man ska väl inte behöva det egentligen.. minstingen mår bra nu och natten efter fick vi sova iaf.. tack du ska veta att du hjälper bara genom att finnas här och kommentera!
SvaraRaderaKatja-:) sökte dig på FB förresten är du säker på att du är "tillgänglig" sas för jag fick inget napp..!?
Strandmamman-Som tex... steg 1 att börja jobba i februari, steg 2 att få huset klart så att det går att sälja med vinst.. Iaf praktiska steg. På det känslomässiga planet vet jag inte hur det ser ut..
Emmama-tack söta du!
SvaraRaderaKarlavagnen-jo..
Tina-men tack det GÖR du ju nu..
Miss Baglady-ja vad ska jag säga liksom?! Önskar att jag kunde bara skärpa mig.. men du fick mig iaf att skratta lite åt eländet. Vill verkligen inte vara någon martyr.. och jag skulle en gång ha sagt precis som du.. men livet tar underliga turer ibland.. och resten är svårt att förstå om man inte själv varit där.. Gillar din blogg förresten.
SvaraRadera