Ja vår har det ju blivit. Inte bara för mig utan även per definition då med tanke på dygnsmedeltemperaturen.Jag reflekterar mest över hur det har förändrats. Då med tanke på mig och inte alls med tanke på dygnsmedeltemperaturen.
Från då jag växte upp. Då björkarna knappt hann slå ut i tid till skolavslutningen. Det var svårt att hitta nog med löv till studentdekorationerna. Då det ultimata vårtecknet för mig var majbrasan. Då snön fortfarande låg kvar i ledsna sjok och vi samlades i gummistövlar på någon kall och lerig plats. Då man såhär års satt på ett renskinn i snön vid en husvägg och det började droppa smältvatten i håret.
Tills nu. Tills vi flyttade hit och jag fick se mina första blåsippor och riktiga vitsippsbackar. Wow. Kan det vara såhär? Kan det kännas såhär? Som den där första kärleken. Är det detta som är VÅR?
Nu njuter jag av krokusar, tulpanblast och tussilago. Nu ser jag hur det knoppas på syrenerna jag brukat njuta av i juli typ. Nu har jag som jag alltid drömt om ett körsbärsträd. Nu har jag också det som jag trodde var en omöjlighet.. nämligen helt underbara persikor (!), ätbara äpplen istället för mammas kindnypande paradisvariant och de sötaste gula plommon. Nu känner jag mig rik. Nu undrar jag hur jag egentligen skulle kunna flytta norrut igen.
Men det vet jag ju. Att där finns något som vi sällan eller aldrig får här. VÅRVINTERN. Den bortglömda årstiden. Då man i stekande sol promenerar på tjocka isar med uppknäppta dunjackor. Då solen väcker även en vinteridande, dystym norrlänning. Fast vi måste fortsätta skotta snö. Och aldrig får plocka några persikor.
Visst var det så när man var mindre att syrenen blommade när det var skolavslutning och björkarna hade små späda gröna blad. Nu är alla blommor överblommade vid midsommar. Åh visst är det underbart med vårvinter. Tack för ett underbart inlägg. Kram!
SvaraRaderaVad vacker du skivit om våren! Jag har med reflekterat över hur olika våren ser ut på olika platser, och att man man uppskatta våren där man befinner sig trots att nostalgiskt kan längta efter sin barndoms vår.
SvaraRaderaI år känner jag mig lycklig som fått uppleva både italiensk vår och det bästa av den (syd)svenska våren!
Jag minns att syrenerna oftast var utslagna till skolavslutningen. Jag älskar syrener, de luktar så gott, men de finns inte här på Sicilien..
SvaraRaderaJag har en moster som bor långt norrut och det var verkligen en häftig upplevelse att ligga på isen och sola i bara kortärmat (det var meningen att vi skulle fiska, men vem bryr sig om fisk när man kan sola näsan?).
Du skriver så fint - och bra att du också tar fram det fina med norr, man kommer kanske inte att tänka på det när man bor här (nästan i norr...). Fast ibland undrar man nog om det inte skulle vara smartare att bo på lite sydligare breddgrader, vår vinter är sååååå lång. Men då jag bodde utomlands när jag jobbade som guide saknade jag årstidsväxlingarna, det man är uppväxt med tycks sitta långt inne, nästan i generna. Tur det finns södernresor :). Kram!
SvaraRaderaVårvintern! Ah så ljuvligt! Pluggade i Luleå och kommer så väl ihåg våren där. Den var helt olik den vår jag var van vid i södra Finland. Snöhögarna som låg kvar länge. Knopp i träd som seeeegade sig till små blad. Och ljuset. För att inte tala om ljuset. Det var som att dra upp en rullgardin, sakta, sakta.
SvaraRaderaDu verkar ha en underbar vår nu med allt som blommar runtomkring dig. Och du njuter av det. Skönt att höra!
Kram på dig!
Vad vackert du skriver!!
SvaraRaderaOm ny kärlek, men även saknaden efter vårvintern. Antar att den är mest påtaglig i norr. I Sthlm minns jag den mer som blask och vårbäckar längs med gatorna. Så jag förstår att just vårvintern är ngt som står på din saknarlista.
Numera står vitsippor och blåsippor på min saknarlista...
NJUT av våren! Denna härliga årstid.
kram!!
Jag ryser, vilka olika vårupplevelser och vilken skillnad det är mellan norr och söder, bara i Sverige!
SvaraRaderaKram!
Viket underbart inlägg!
SvaraRaderaEfter ett par år i Umeå och med några av mina närmsta vänner från norra sverige så har jag ju lärt mig att man i de norra delarna säger att man har 5 årstider, inte 4. Och visst stämmer det. Vårvintern som den är i norra Sverige (och då menar jag inte ens Umeå som ju inte alls är "norra norra" Sverige....) är ju en alldeles egen årstid. Alla "riktiga" norrlänningar pratar lyriskt om den. Att pilka i värmande sol men på tjocka isar. Att åka skidor på gnistrande men med uppknäppta jackor och njuta av solvärmen.
Och så ljuset såklart! Som kommer med våren. Ljuset som aldrig når lika långt söderut. Det där speciella. Unika. underbart vackra. Vemodiga. Som håller natten ut.....
Visst, det finns inga persikor men det finns väldigt mycket annat.
Tur kanske att var del av Sverige har sina bra sidor vårar.
Kram!
Våren är underbar... Man längar nog alltid efter det man upplevt som barn. Det sitter liksom närmast hjärtat. Här på Öland blommar det för fullt. Ginst-busken är gul och syrénbladen har nästan slagit ut helt. Gräsmattat ska klippas idag och man ska ta tillvara på ännu en solig dag. Kommer att läsa din blogg varje dag. Känner så med dig... Skickar ett STORT lass med positiv healing och styrka!! Kram/K
SvaraRaderaMia-tack va snällt, och jo klimatförändringen gör väl sitt till.. det känns underligt. Kram!
SvaraRaderaUtlandsmamman-tack! Jag skulle hemskt gärna få se våren i Italien någon gång!
Pysen-härliga minnen! Kan avundas dig ditt nuvarande klimamt också men även det blir ju vardag till slut kan jag tänka mig. Kram!
Jemayá-tack va glad jag blir och JA det är så mycket som är härligt som man inte tänkte på DÅ. Kram!
Taina-lustigt att du pluggat just i Luleå ;) Kramar!
Annika-tack nu blir jag nästan lite mallig och sipporna ja de är ljuvliga, kram på dig.
petchie-tack! Kram!
Saltis-tacktack du är alltid generös och skriver så himla fint själv. Nu har jag visserligen persikor som sagt men jag skulle nog kunna byta bort dom igen. I vart fall tills vintern kommer... Kram!
Katja-tack vad snäll du är jag ahr aldrig sett en ginst buske vad är det? Ni ligger allt lite före oss..