Maken jobbar igen och det känns som att jag fått lite ledigt. Att göra vad jag vill. Tänka vad jag vill. Få vara tyst. Se på TV vad jag vill. Lägga mig när jag vill.Lite FF nästan. Sjukt egentligen att det ska kännas så. VET jag ju. Sen tröstar jag sonen som inte kan somna för att pappa inte är hemma och påminns om varför jag kämpar mot bättre vetande. Fast jag ofta undrar vad som är värst för barnen. Eller minst dåligt.
Veckan blev lång. Bråken ganska många. Om petitesser. I mina ögon. Det är det ju aldrig i hans. Visst fanns det bra stunder också. När han lekte med barnen. Byggde lego. När vi planerade trädgårdsprojekten. Såg en bra film. Till och med skämtat lite. En gång...
Vädret har ju varit och är fortfarande helt fantastiskt! Sörjer att vi haft förutsättningar till så mycket mer... men njutningen är ju alltid så långt borta när man väljer att grotta ner sig i minsta motgång! Ingen kan få vara glad då. Inget kan få vara enkelt. Gud vad jag saknar lite enkelhet! Okomplicerad, glad enkelhet. HallåÅ! Ska det vara så jävla svårt!?
Fick mitt första myggbett igår. På påskafton! Otroligt! Lillan får sin tredje tand nu. Härligt. Skrämmande att det går så fort också. Ser på Tainas son och ryser! Missförstå mig rätt... han ser helhärlig ut! Måste vara med en sådan mor.
Ser på Mias barn och grämer mig för att vi inte tagit oss ut i skogen. Måste, måste. Känns det som. De har rätt kul på tomten också tröstar jag mig med, finns ju myror och getingar att jaga... men jag unnar dem en promenad på nya marker, det är så spännande när man är liten.
Dags att titta till lillan lite, hon pratar och pluddrar för sig själv därborta. Inte hunnit läsa ikapp mycket här men jag känner också att jag inte riktigt orkar med det. Att jag har så att jag klarar mig med intryck nu. Men det är en stor tröst att det finns dom därute som bryr sig och funderar på hur vi har det.
Tack, ni är underbara!
Jag blir lite glad. För det har funnits stunder det har gått bra. De ska man ta vara på. Man samlar liksom kraft och ork. Jag tror också att de flesta tycker tycker det är skönt med egen tid. När Maken är bortrest kan jag njuta ibland. Tjejerna oh jag hittar på tjejgrejer och bara myser. Men tiden går så fort. Och som du skriver, min son har ju blivit så stor! Men en helt underbar person. Jag var "bara" 23 när jag fick honom. Vi har en härlig relation och kan skratta och skämta om allt möjligt. Maken och sonen gillar varandra och det är också viktigt för mig eftersom det är styvfar och styvson.
SvaraRaderaIkväll blir det restaurangbesök. Skönt för då behöver man inte stå i köket ;)
Kram på dig i mängder!
Jag hoppas jag får det så fint med mina barn när de är stora. Kan känna ibland att sonen redan är förlorad eftersom han tar efter sin far så mycket. Så sorgligt.
SvaraRaderaJag blir också glad för era glada stunder, tänk på dom! Din resa som man kan följa här på bloggen fascinerar så mycket och din ärlighet imponerar, det tjatar jag gärna om nu och då som du vet..
SvaraRaderaKRAM!!
Känn inte så angående sonen! Barn kommer ju in i olika perioder. Jag tror att så länge du hela tiden finns där för honom och visar det (vilket du ju gör!) så betyder detta såååå mycket! Han är kille och beundrar säkert sin pappa, vilket är något jag tror alla barn och kanske särskilt pojkar gör. Det är bra och som det ska vara. MEN så länge man som "den andra föräldern" finns där "no matter what" så förlorar man aldrig sitt barn. Trygghet och kärlek kommer alltid att vara något som gör barnet tryggt och detta är något som kommer visa sig längre fram. Inte som tacksamhet eller så, för det är ju itne meningen, men som kärlek och omtanke tillbaka. Så småningom även kasnke förståelse. För dina val och dina tankar och känslor nu.
SvaraRaderaJättefint också att ni haft bra stunder!!!! jag blir så glad av att höra det. Även om det varit en del gräl också så ÄR det bra att ni OCKSÅ har det fint tillsammans!
Kram!!
Emmama-lätt att vara ärlig när man är anonym.. :) men samtidigt börjar jag faktiskt känna ibland nu när jag har fått några "bloggvänner" att jag får lust att frisera sanningen lite. Bara lite. För jag vill så gärna att det ska vara så bra. Lura alla andra och mig själv. Såsom jag gör här i verkligheten. MEN jag lovar att fortsätta göra allt för att vara helt ärlig fast det är smärtsamt att sätta ord på sanningen ibland. Det är det ni är till för!
SvaraRaderaSaltis- åh jag hoppas du har rätt! Men jag är rädd att mina val blir svåra att motivera. Jag vill ju lära barnen att de aldrig ska ta skit av någon och så gör jag det själv utan att gå.. känns så vekt.
Skönt att höra att ni kom er igenom helgen i alla fall, trots att det inte bara var en dans på rosor. Ge INTE upp med din son, DU är hans förebild lika mycket som pappan!! Du finns där, du är hans tröst, hans trygghet, hans värme. Oavsett vilka val du gör och hur du motiverar dem. Och vem vet, en dag kanske du kommer fram till att du inte tar mer skit, och du går, men om och då den dagen kommer så har du alla motiveringar och kan rättfärdiga ditt beslut utgående från dem. Men det är ett beslut som bara du kan ta.
SvaraRaderaBörja inte frisera, utan skriv av dig här på bloggen. Vi finns alla här som stöd för dig!! Kram!!
Jag har hört om kvinnor som stannat i "döda" äktenskap (utan desto större konkreta problem) för barnens skull, andra har brutit upp - för barnens skull. Det de växer upp med tar de med sig i livet och återupplever samma mönster de sett hemifrån. Då är kanske det allra viktigaste att man som förälder vågar ta tag i svåra saker, just för barnens skull, för att de ska få en modell. Vill man att barnen ska växa upp med mönstret av äktenskap som "dött" eller värre - för jag tror de alltid vet på någon nivå hur det förhåller sig, fast föräldrarna kanske spelar inför dem. Och fast föräldrarna separerar, finns de ju ändå där för barnen - men kanske som gladare, mera balanserade människor på skilda håll. Mycket strul med organisation etc, men kanske det är värt det. Men allt detta vet du och gör förstås dina val då du har kraft för det (ibland kan man tvingas till det - för mig blev det en bruten näsa som var gränsen). Jag tycker bara att livet är för värdefullt för att lida sig igenom det - trots att det ändå alltid bjuder på guldkorn, som du också skrev om. Önskar dig många guldkorn längsmed våren och sommaren. Kram!
SvaraRaderaSkönt att helgen varit ok och att ni har haft några bra stunder. Känn ingen press att du måste göra en massa saker med barnen, de har en underbar mamma och det kan lätt bli ett äventyr att "bara" vara hemma i trädgården. Åh vad härligt att lillan fått sin tredje tand, stora tjejen! Sköt om dig och kom ihåg att vi finns här för att stötta och hjälpa så gott det går när du känner att du har tid och ork. Kram!!
SvaraRaderaStrandmamman-tack det värmer och det är väl en bit på vägen att jag undrar hur jag ska rättfärdiga det som det är nu..
SvaraRaderaJemayá-tack för att du delar med dig av egna svåra erfarenheter. Smärtsamt men jag VET ju att du har rätt och jag ville ju ge mina barn en bättre bild av hur man lever tillsammans i ett förhållande!! MEN inte heller ta ifrån dem pappa.. eller behöva lämna dem ensamma med en pappa som jag inte litar helt på...
Mia-tack du med gud ni är så himla snälla och tomten får nog räcka långt fast vi nu har grävt bort det mesta och fler grävmaskiner är på intågande..