Jag är så avundsjuk.
På alla lyckliga människor.
Särskilt alla lyckligt gifta människor.
Alla älskade älskanden som bara lever sitt liv och är glada och mår bra tillsammans.
Varför ska det vara så svårt för mig?
Varför ska JAG alltid göra det så svårt för mig?
Jag blir GRÖN. Grönare. Grönast.
Vägen dit är olika lång för oss alla. En del går raka vägen och en del har några hinder på vägen. Jag är övertygad att du kommer en dag att få känna sam sak. Det man ser på ytan hos vissa behöver inte alls betyda att det är guld och gröna skogar. I´ve been there. Fick också lära mig att se på de kvinnor som hade något att dölja och som inte vågade kliva fram. Ibland kan isen brytas genom att ställa den raka frågan: Hur MÅR du och betona på ordet MÅ. Kan ta ett exempel där jag hade en klass i yoga där det bara brast för en av deltagarna. Yoga ÄR bra. Skönt. Avkopplande.
SvaraRaderaJag vet att det inte är en tröst att alltid referera (hur stavas det egentligen) till andra. Men vetskapen om att det finns de som kan sätta sig in i din situation eftersom de själva upplever något liknande, kan ibland vara en liten tröst.
Jag håller tummarna för dig varje dag ;)
Kram på dig.
Tack Taina... igen! Det värmer, verkligen och jag känner att du förstår. Förresten letat efter yoga med barnpssning men det blir lite långt att åka *suck*
SvaraRaderaTycker Taina skriver det så bra! Det är inte enkelt för alla men lyckan finns nånstans!!
SvaraRaderaMånga kramar!