Ångest, ångest, ångest. Idag blev jag sådär elak igen.
Jag som alltid sett ner på de som skriker och fräser åt barnen. Haft en något (?!) stereotyp bild av den lågutbildade, kedjerökande, överviktiga kvinnan som inte förtjänar att HA barn. Som inte FÖRSTÅR att bemöta dom på rätt sätt. Hybris. Gud jag vet att alla säger att det ÄR normal att känna såhär ibland men... för mig är det ett sådant grymt misslyckande.
Brottas med de mest förbjudna tankarna. Alltså... ibland så vill jag bara SLÅ honom. Jag ser inte ens min lilla änglapojke genom trotset och uppnosigheten längre utan i de värsta stunderna bara en riktigt irriterande, äcklig jävla skitunge. Han provocerar mig så att det kryper under skinnet. Jag trodde inte att man kunde känna såhär och vara riktigt funtad. Kanske är jag inte det längre. Kanske håller jag på att tappa all sans och vett?
Stackars barn. Nu sover alla tre och ser så oskyldiga ut, mina änglar. Visst finns dom!
Snälla du, det är bara dom du älskar som kan påverka dig på detta sätt, du är fullständigt normal!!!!
SvaraRaderaAlla barn blir irriterande skitungar ibland, och ALLA förädrar är tvivelaktigt funtade som står ut (och dessutom längtar efter barnen...)
Inte ha dåligt samvete, ta lärdom, det är det som är meningen med livet, tyvärr så blir man nog inte riktigt klok förrän det är för sent...
Det är konstigt. När man ser dem i sina sängar. Sovandes så sött. Då kommer skuldkänslorna. Jag skulle ha tillbringat mer tid. Jag skulle ha kramat istället för skrikit. Vet inte om det finns något botemedel. Kanske reflektera över det som har hänt. Hur det känns liksom. Det försöker jag göra. Att känna efter ordentligt kan göra ont. I själen. Fick lära mig en gång i tiden att gå in och möta mig själv med jämna mellanrum och öppna den där tunga ryggsäcken och bearbeta oavslutade händelser. Inte allt på en gång. En sak i taget. Med tiden blir det lättare.
SvaraRaderaDu är helt normal och det konstiga vore ju om man INTE känner något.
Kram på dig min vän.
Ja så är det verkligen. På kvällen gråter jag och önskar att jag gjort allt annorlunda. Glad att din ryggsäck lättat. Det känns som jag bara fyller på min än så länge. Tack för att du finns Taina.
SvaraRadera