tisdag 10 mars 2009

Tjejbaciller

Rädd att pojken känner att han måste välja sida. "Hatar flickor!" säger han. För killar ska hålla ihop. Slår och sparkar mig och vill inte ha min hjälp med något. Når inte fram till honom längre. Smärtsamt få honom att inse att pappa inte är den han kommer kunna räkna med i längden.

8 kommentarer:

  1. Åh, kom på att du skulle ju kunna läsa en Alfons Åberg bok för honom! Det är boken om Millan och Alfons och den handlar om "tjejbaciller" och hur Alfons hanterar den. SUPERbra och jag tror också att den är lite pedagogisk också. Tycker jag iaf. Sedan finns det ju de som inte gillar Alfons böcker. Jag har alltid tyckt om de. Underfundiga på något sätt.
    Ha en fin tisdag.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag har också använt böcker vid olika situationer. Skillsmässa, dödsfall, vrede, det finns böcker om alllt.
    Låt honom förstå att han inte måste välja sida. Det är okej att älska pappa och dig.
    Men allt det där vet du säkert redan.
    Han tar efter sin fars beteende och det åste man också visa att det inte är okej.
    Kämpa på, du går mot något lättare, bättre och snart ljusnar det!

    SvaraRadera
  3. Ah det hugger i hjartat nar du skriver! Jag onskar jag kunde hjalpa dig och om jag kan det - sag till! KRAM!

    SvaraRadera
  4. Jag gillar också Alfons. Men eftersom alfons betyder hallick på polska så är de inte så poppis i andra lägret... Ska leta efter den. Tack alla snälla för att ni läser och bryr er. Idag är det snöstorm här vi ska skynda oss till dagis nu..

    SvaraRadera
  5. Slank in hit genom Taina (om jag kommer ihag ratt)...har suttit fastlimmad o last dina inlagg. Som Emmama sager:Det hugger i hjartat nar jag laser vad du gar igenom!
    Be strong!

    SvaraRadera
  6. Caroline du har en fin blogg, tack för att du läst mina tankar. Det känns fortfarande väldigt ovant att berätta, helt ärligt, hur det är. Men alla ni som skickar kommentarer gör det lättare att leva från dag till dag och nu kan jag inte sluta skriva känns det som, bara tiden som begränsar mig...

    SvaraRadera
  7. Kan inte annat än hålla med Emmama o Caroline: det gör riktigt ont i mig...
    Vad kan man säga?? "Det ordnar sig alltid" känns ju lite tunt...
    Livet är nog det svåraste vi får vara med om, brukar jag tänka. Och ibland är det svårare än vanligt!!
    Ge inte upp, bara...

    SvaraRadera
  8. Välkommen mz olsson, nej vad ska man säga? Brukar tänka ibland att om jag var min egen väninna skulle jag ju bara säga åt henne att skilja sig på studs, men sen sitter man här själv och livet är inte så enkelt, svart eller vitt...

    SvaraRadera